Bevisat effektiva och internationellt erkända ex-situ och in-situ tekniker för att åtgärda alt. hantera

förorenade sediment finns att tillgå och bör kunna användas för efterbehandling av fibersediment.

Dessa innefattar: borttagning (muddring och grävning), förstärkt naturlig självrening (MNR), utökad

förstärkt naturlig självrening (EMNR), in-situ övertäckning och in-situ behandling.

Det finns både för- och nackdelar med varje åtgärdsteknik. En nackdel som är gemensam för alla

in-situ tekniker (MNR, EMNR, övertäckning och behandling) är att sedimentföroreningen finns

kvar, åtminstone delvis, och under en viss tid. Betydande nackdelar med tekniker som bygger på

borttagning är att de normalt är mer (ibland mycket mer) kostsamma än in-situ tekniker, och att

restföroreningar ofta finns kvar efter borttagning.

Det finns ingen generellt tillämpbar teknik som passar alla platser. Dessutom bör det inte finnas

någon förutfattad åsikt om att en särskild teknik, såsom muddring eller övertäckning, är mest

lämplig för en given plats utan att en platsspecifik utvärdering gjorts. Ett objektivt och systematiskt

val av vilken åtgärdsteknik eller kombination av åtgärdstekniker som är bäst lämpad och mest

kostnadseffektiv är en plats- och projektspecifik process.

Processen för att välja åtgärd måste beakta och väga flera, ibland motstridiga, faktorer: hastighet

• och nivå på riskreduceringen, föroreningstyper och koncentrationer, platsförhållanden, sedimentegenskaper, framtida förväntad platsanvändning, kostnad för alla delar av åtgärden.

Före sedimentåtgärder på en förorenad plats bör en riskbedömning göras för att: a) dokumentera

att sedimentföroreningen faktiskt innebär oacceptabla risker för miljön och/eller människors hälsa,

b) identifiera vilka sedimentföroreningar som styr riskerna på en plats. Även om många ex-situ

• och in-situ åtgärder kan vara lämpliga för en mängd olika föroreningstyper och koncentrationer

kan de specifika sedimentföroreningar som styr risken på en plats bestämma inte bara vilken som

är den lämpligaste åtgärden i stort, utan också specifik utformning av en åtgärd, som vissa typer av

övertäckning.

Att identifiera och ha kontroll över pågående föroreningar på en plats - innan åtgärder görs på

platsen om så är praktiskt möjligt - är avgörande för säkra att åtgärderna är framgångsrika även på

längre sikt. Föroreningskällor kan vara primära (från land), sekundära (från näraliggande sedimentområden,eller bådadera. Det är fullt möjligt att utforma och utföra en fungerande sedimentåtgärd, men om betydande ej åtgärdade föroreningskällor finns kvar efter åtgärdens genomförande, har den förmodligen åstadkommit föga vad gäller reducering av exponering för föroreningar och relaterade risker.