Under åren 2014–2016 studerades tjädern och dess habitat i Färnebofjärdens nationalpark

eftersom en alarmerande minskning av tjädern rapporterats vid en inventering åren 2009–2011

(Holmstedt 2013).

Orsakerna till minskningen analyseras och besvaras i denna rapport. Huvudorsaken till att

tjädern har minskat beror på att den missgynnats av de skogliga förändringarna i kombination

med hur omlandet skogsbrukas. Det finns fortfarande en tjäderpopulation i området men spelen

är små och tynande med endast 1–2 tuppar.

Fyra–fem nya lekplatser och några tidigare ej registrerade tjäderhabitat av bra kvalitet för tjäder

upptäcktes. Detta gjordes redan hösten 2014 då vi tillämpade en delvis annan metodik än vad

som användes av Holmstedt (2013). Den går ut på att identifiera dels lämpliga/gynnsamma tjäderbiotoper,

dels olika typiska spår och spårtecken tjädern lämnar efter sig, exempelvis olika

typer av tjäderspillning, små lätta dun, vingpennor från höna respektive tupp samt arttypiska

tjäderbetade tallar (se Rönning och Oldhammer 2013, 2014). Allt detta kräver lång erfarenhet

och mångåriga studier av skogshöns i fält.

Punktvis summering av rapporten:

1. Tjädern har minskat oroväckande i nationalparken och dess närhet på grund av tidigare

avverkningar av olikåldriga naturskogar.

2. Den skog som vuxit upp efter avverkningarna under 1960–1970-talen består till stor del av

gran och det har starkt missgynnat tjädern.

3. Igenväxningen av gran är inte bara omfattande utan går också snabbt. Särskilt gäller detta

marker med god bonitet. Skogarna blir därmed tätare och med allt mindre blåbärsris, vilket

är starkt negativt för tjäderpopulationen.

4. Kvarvarande lämpliga tjäderhabitat har för liten areal vilket påverkar antalet tjädrar i negativ

riktning.

5. Absolut ingenting talar för en ökning av tjädern på senare tid. Lämpliga tjäderhabitat har

försvunnit sedan 1970-talets fågeltaxeringar i området och fortsätter att minska.

6. Områdena vid Alderbäcksrör med omnejd kommer förmodligen aldrig mer att få tjäder i

samma omfattning som tidigare rapporterats, trots att detta var centrum för tjäderstammen

i Tinäsområdet (Holmstedt 2013). Skogarna vid Öbymossen och Göksnäset har möjligen

något bättre framtida förutsättningar för tjäder.

7. Stig Holmstedts (2013) pessimistiska slutsatser i inventeringen 2009–2011 stämmer, även

om vi hittat några nya lekplatser.

8. De sju lekplatser vi inventerat i nationalparken har med ett undantag (Hanberget) få spelande

tjädrar, 1–2 tuppar. De har en gång haft betydligt fler tjädrar och lekplatserna har

därmed varit mer ytmässigt utbredda. Totalt registrerades 9 spelande tuppar.

9. All kvarvarande skog på Hanberget måste skyddas. Lekplatsens tjädrar kommer till stor

del från högklassiga tjäderhabitat i nationalparken men spelar utanför dess gränser. Detta

är största kända lekplatsen och ett bra exempel på omlandets betydelse för nationalparken.

10. Nuvarande skogsbruk i omlandet missgynnar starkt tjädern, kanske mest tydligt på västra

sidan där hyggena är oroväckande stora. Det finns trots detta ändå flera intressanta tjäderhabitat

i omlandet. De avverkas nu i rask takt.

11. Bästa åtgärderna för att gynna tjädern är att ta särskild hänsyn i intilliggande tallmarker till

nationalparken eftersom tjädrarna rör sig mellan nationalparken och omlandet. Omlandet

borde snarast inventeras och landskapsplaneras med skötselinstruktioner för tjädern. Vi

föreslår en skyddszon på minst 1 kilometer utanför nationalparksgränsen där modifierade

brukningsmetoder används istället för hyggen så långt det är möjligt. Siffran en kilometer

är kopplad till att varje tjäderlekspopulation omfattar minst 300 hektar om man utgår från

leken som central punkt. Det motsvarar en kilometer från lekplatsens centrum.

Tjädergömsle.

Tjädergömsle användes ibland vid lekplatserna. Tupparna flyger in på lekplatsen under sen eftermiddag ellerkväll. Varje tupp sätter sig i ett träd i sitt spelrevir och man kan då räkna antalet tuppar. På stora spel måste inventerarna ligga på flera olika platser under flera nätter för att kunna bedöma antalet tuppar korrekt. Inventerarna måste därför vara på plats senast klockan 18:00, under hönveckan helst en timme tidigare. Vid sent kvällsbesök på spelplatsen är risken stor att tjädrarna skräms bort. Ibland inträffar kvällsspel och då kan tupparna förflytta sig flera gånger på lekplatsen och mellan olika träd. Den oerfarna dubbelräknar då vanligen antalet tjädrar. Med hönor på lekplatsen kan det bli ännu mer ”flygtrafik”. Tidigt på morgonen innan det ljusnat flyger tjädrarna ner på backen och spelar. Hanberget 2015.