Enligt ett av Gävleborgs miljömål ska ”Hotade arter och fiskstammar senast

år 2010 kunna nå lämpliga reproduktionsområden i 90 % av alla

kustmynnande vattendrag med vattenföring året runt”. Men frågan är; gör de

det? Målet har följts upp under hösten 2009 för att undersöka i vilka av länets vattendrag som

reproduktion är möjlig för kustlevande fiskarter.

Det övergripande syftet med miljömålet är att skapa förutsättningar som främjar förekomsten

av livskraftiga reproducerande fiskbestånd och beakta den biologiska mångfalden. Utifrån

behovet att åtgärda vandringshinder och förstörda lekområden formades det högt satta målet

på 90 % tillgängliga vattendrag med lämpliga reproduktionsområden.

Alla fiskarter förflyttar sig inom vattensystemen i större eller mindre utsträckning. Fiskens

vandring till reproduktionsområden är exempel på sådana förflyttningar. Eftersom fisken

under sin livscykel utnyttjar habitat av skiftande slag i både vattendrag, sjöar och längs med

kusten är det nödvändigt att fisken har tillgång till olika delar av vattensystemet. Människan

har påverkat sjöar och vattendrag under lång tid vilket har medfört att det idag återstår ett fåtal

orörda vattendrag. Majoriteten av de kustmynnande vattendragen i Gävleborgs län är

påverkade av rensning och vandringshinder som dammar och vägtrummor. Den mänskliga

exploateringen gör att reproduktionsområden för fisk förstörts och att fiskarter, som öring och

gädda, hindras att nå de kvarvarande reproduktionsområdena.

Uppföljningen av målet utgick från en sammanställning av kustmynnande vattendrag, som

skulle kunna utgöra reproduktionsområden för fisk. Med hjälp av biotopkarteringsdata och

lokalkännedom hos fiskevårdsansvariga personer har sedan förutsättningarna för kustlevande

arter att nå sina reproduktionsområden i vattendragen bedömts. Arternas möjlighet att nå

reproduktionsområdena har bedömts i relation till deras tillgänglighet historiskt sett.

Reproduktionsområdena har bedömts utifrån strömanpassade och ej strömanpassade arters

krav på lek- och uppväxtmiljöer för att i respektive vattendrag kunna hålla ett livskraftigt

bestånd. För strömanpassade arter användes öring som exempelart och för ej strömanpassade

arter användes gädda.

Resultatet visar att i 64 % av vattendragen, där reproduktionsområden för en eller båda arterna

finns, är dessa möjliga att nå för fisk som vandrar upp från kusten. Öring kan nå sina

reproduktionsområden i 64 % av länets kustmynnande vattendrag, där lämpliga

reproduktionsområden finns. I 69 % av vattendragen där lämpliga reproduktionsområden

finns, kan gädda nå dessa.

För att på sikt nå målet krävs fortsatt arbete med att restaurera kustmynnande vattendrag.

Detta arbete omfattar återställning av reproduktionsområden och återskapande av

vandringsmöjligheter förbi dammar och andra vandringshinder. Även många av de vattendrag

som i denna rapport anses uppnå kravet på tillgängliga reproduktionsområden är i behov av

restaureringsåtgärder för att vattendragens potential för fiskproduktion ska kunna nås. Det

konkreta arbetet behöver utökas till att omfatta hela länet för att målet ska vara möjligt att nå.