En satellitbaserad metodik för att identifiera snabba vegetationsförändringar i våtmarker har använts för att hitta områden med förändringsindikation. Undersökningsområdet, sydöstra Sverige, består av Gotlands, Kalmar, Stockholms, Södermanlands, Uppsala, Västmanlands och Östergötlands län. Projektet drivs inom ramen för den nationella miljöövervakningen och är tänkt att genomföras enligt ett löpande schema över landet fördelat på olika undersökningsområden.

Under perioden 2015-2016 utfördes "Satellitbaserad övervakning av våtmarker" i sydöstra Sverige. Den satellitbaserade övervakningen är utformad för att upptäcka markanvändningsrelaterade förändringar i öppna myrar i form av ökad biomassa/igenväxning. Till förändringsanalysen för en tidsperiod används två set av satellitdata, ett från en äldre tidpunkt "1999" (satellitdata främst från 1999 men även från 1997) och ett från en senare tidpunkt "2009" (satellitdata främst från 2009 men även från 2007 och 2010).

Förändrade områden delas in i två förändringsklasser; potentiell och säker förändringsindikation med en minsta karteringsenhet på 0,5 ha. Förändringsklasserna ger en direkt indikation på styrkan och omfattningen av förändringen. Förändringsklassningen redovisas även som förändringskartor: andel säker förändringsindikation per analyserad öppen myr presenterade inom olika områdes- eller regionindelningar. Exempel på intressanta områdesindelningar som redovisas är indexrutor 10km och delavrinningsområden.

Undersökningsområdet, d.v.s. "Öppen myr"-mask med undantag för fjällen, omfattar totalt ca 90 100 ha. Det analyserbara området, d.v.s. undersökningsområdet med undantag för moln m.m., motsvarar ca 90 % av det totala undersökningsområdet. Av det totala analyserbara området visade 1 180 ha (1,46 %) säker förändringsindikation och 850 ha (1,06 %) potentiell förändringsindikation.

Utvärderingen, som utfördes med hjälp av flygbildstolkning och fältbesök, visar att överensstämmelsen för de 141 slumpmässigt valda förändringsindikationsytorna ligger minst på 64 % och max på 91 %. Motsvarande överensstämmelse för de 47 slumpmässigt valda referensytorna ligger minst på 60 % och max på 85 %.

I utvärderingen dokumenteras alla ingrepp/orsaker som syns i ytorna och inom en 500 meter buffertzon. De ingrepp/orsaker som bedömdes vara mest relevanta för respektive utvärderingsyta fördelade sig enligt följande: Dikning (41 %), Vattennivåfluktuationer (16 %), Annan orsak (12 %), Sjösänkning (11 %) och torvtäkt (6 %).

Viktiga användningsområden är till exempel vid uppföljningen av skyddade områden och för att visa på skillnader mellan olika våtmarkstyper. Områden med stor andel förändring kan också vara ett underlag inför restaureringar av våtmarker.