Cancerframkallande ämnen i tätortsluft är en studie som utförs på uppdrag av Naturvårdsverket. Projektet utförs i fem städer i Sverige (Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå och Lindesberg) och återkommer till samma stad ungefär vart femte år. Studien genomfördes första gången i Stockholm 2002, andra gången 2009 och nu senast hösten 2015. Syftet med projektet är att kartlägga allmänbefolkningens exponering för utvalda luftburna cancerframkallande ämnen, såsom: bensen, 1,3-butadien, formaldehyd, kvävedioxid (NO2), kväveoxid (NOx) samt PM2,5 och ett antal polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er). Resultaten används främst för att utvärdera miljökvalitetsmålet "Frisk Luft" och som underlag för en förbättrad riskvärdering hos allmänbefolkningen. Kemikalier vars utbredning undersöktes i studien är vanliga i tätortsluft och kan i höga koncentrationer ge upphov till olika symptom i luftvägar, ögon och slemhinnor, samt öka förekomsten av hjärt- och kärlsjukdom och antalet cancerfall.

40 slumpvis utvalda stockholmsbor i åldrarna 20-50 rekryterades för årets undersökning. Samtliga försökspersoner bar på personliga provtagare för respektive ämnen under en veckas tid. Hälften av dessa gjorde även en upprepad mätning, bortsett från formaldehyd. Tjugo av deltagarna samtyckte även till mätningar av PM2,5 (partiklar med aerodynamisk diameter ≤2,5μm) och polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er) i deras vardagsrum under 48 timmar. Parallellt med dessa mätningar genomfördes även stationära mätningar av samma ämnen i den urbana utomhusluften. Detta gjordes vid två referensplatser, Wollmar Yxkullsgatan, Capio Maria (taknivå) och Hornsgatan (gatunivå).

Deltagarfrekvensen var 25 % och medelåldern för deltagarna 38,5 år. Fördelningen mellan könen var 37,5/62,5 (15 män och 25 kvinnor). Medianhalten som uppmättes av de personburna mätarna var för bensen 0,9 μg/m3, vilket är lägre än miljökvalitetsmålet (1 μg/m3). Det motsvarande värdet för 1,3-butadien var 0,3 μg/m3, vilket är högre än miljökvalitetsmålet (0,2 μg/m3). Jämfört med den senaste mätning i Stockholm 2009 har medelvärden, som uppmättes av de personburna mätarna, för bensen blivit lägre medan halterna av 1,3-butadien blivit något högre. Dock ligger bakgrundshalterna för bensen oförändrade sedan senaste mätning i Stockholm medan halterna för 1,3-butadien har ökat något.

Medianhalten för den personliga exponeringen för formaldehyd var 15 μg/m3, vilket ligger något högre än miljökvalitetsmålets årsmedelvärde och är dessutom en ökning med 5 μg/m3 sedan senaste mätningen i Stockholm 2009. Jämfört med mätomgången från 2002 låg bakgrundshalter av formaldehyd vid referensplatserna på en högre nivå under 2015, men när det gäller gatunivå (Hornsgatan) så ligger halterna lägre under 2015 jämfört med mätomgångarna från 2002 och 2009.

Medianhalter för kvävedioxid och kväveoxid var 16 μg/m3 respektive 45,4 μg/m3. Halterna av kvävedioxid ligger därmed under både miljökvalitetsnormen och miljökvalitetsmålen. Trendmässigt kan man se en liten ökning i kvävedioxidhalterna i den urbana bakgrunden sedan senaste mätomgången i Stockholm (2009). Även medianhalter för den personliga exponeringen för kvävedioxid ökade från 15 μg/m3 (2009) till 16 μg/m3. 3

Medianhalten för PM2,5 i deltagarnas vardagsrum var 5,8 μg/m3 för 48 timmar vilket är under miljökvalitetsmålet (10 μg/m3). De urbana bakgrundshalterna av partiklar ligger på ett medianvärde på 4,7 μg/m3 för två dygn (48 timmar) vilket också är lägre än miljökvalitetsmålet. PM2,5 filtren från vardagsrumsmätningarna och de stationära mätningarna analyserades även på sitt innehåll av nio polycykliska kolväten. Bens(a)pyren användes som ett indikatorvärde av dessa och halterna inomhus ligger under rådande gräns- och riktvärden och betydligt lägre än motsvarande halter utomhus vid samma tillfälle