De naturliga ängs- och hagmarkerna representerar stora natur- och kulturvärden, som i snabb takt håller på att utarmas eller försvinna. Mot denna bakgrund startade naturvårdsverket under 1987 en inventering av ängs- och hagmarker i hela landet. Syftet med inventeringen är att lokalisera och klassificera kvarvarande arealer opåverkade slåtter- och betesmarker. Länsstyrelserna har ansvaret för arbetet regionalt. I Kalmar län inventerades Emmaboda och Nybro kommuner under första året. Torsås, Mönsterås och Hultsfred blev färdiga under 1988. Högsby, Vimmerby, Oskarshamn och Kalmar kommuner inventerades under 1989 och 1990 blev Västervik, Mörbylånga och Borgholm kommuner inventerade. Naturvårdsverket svarar för huvuddelen av finansieringen. Dessutom har kommunerna bidragit med ekonomiskt stöd, vilket har gjort inventeringen möjlig. I inventeringen eftersöks naturliga ängs- och hagmarker som, under lång tid och i obruten följd, använts som slåtter- eller betesmark. Dessutom ska marken inte ha varit utsatt för sentida påverkan exempelvis i form av gödsling eller vara kraftigt igenväxt. Många betesmarker som ytligt sett har hagmarkskaraktär är igenlagda åkermarker med åkerholmar och dungar. Andra har, genom gödsling eller igenväxning, en helt förändrad eller utarmad flora och fauna. Sådana marker har fått en låg klassning eller upptas inte alls i denna inventering, trots att de i vissa fall kan vara mycket värdefulla från andra utgångspunkter t ex som inslag i landskapsbilden eller som strövområden. Sammanfattning av inventeringen * Förekomsten av naturliga betesmarker i kommunen är koncentrerad till utmarkerna. Hagmarkerna är ofta gödselpåverkade eller uppodlade. * Flertalet av de områden som inventerats hävdas genom betesdrift. I endast fyra områden förekommer slåtter. * Naturreservat som är väldokumenterade är ej med i föreliggande rapport. * Sammanlagt har 142 områden bedömts tillhöra någon av de tre högsta värdeklasserna, varav sex områden tillhör den högsta värdeklassen. * Annan öppen utmark är den vanligaste naturtypen i inventeringen, tätt följt av buskrik utmark och alvarmark. * Under inventeringens gång har vi stött på naturtyper som vi ej kunnat hänföra till någon av Nordiska ministerrådets naturtyper: a) Träd- och buskbärande hagmark Betesmark på utmarken som ej kan hänföras till buskrik utmark p g a sitt trädskikt, ej heller till betad skog, då trädskiktet ej är slutet. b) Buskrik utmark Denna betesmarkstyp karaktäriseras av dominans av buskar och saknar i stort, eller helt trädskikt. Täckningsgraden ska vara över 25 % annars hänförs det till öppen hagmark. * Vi har även funnit en trivialare variant av fuktäng av kalktyp som domineras av gräs eller halvgräs och som saknar huvudtypens örtrikedom. Vi har i inventeringen kallat den Fuktäng av gräsrik kalktyp. * Många objekt består av 2 eller flera naturtyper. Ofta gäller det kustnära betesmarker som består dels av havsstrandäng och någon trädbärande betesmark på fastmarken.