Kalkningen av vattendrag expanderade kraftigt i slutet på 1980-talet och i början på 1990- talet. Våtmarkskalkning visade sig vara den effektivaste metoden för att höja pH-värdet i försurade vattendrag och blev snabbt den mest använda metoden. Redan i detta skede varvegetationsskador på myrarna en välkänd bieffekt. Främst drabbades vitmossan som i det närmaste utrotades inom spridningsområdena. Kunskapen kring urvalet av lämpligakalkningsobjekt var tyvärr underutvecklad genom stora delar av expansionsfasen, vilket innebar att såväl olämpliga som onödigt stora områden kom att kalkas.Under 1990-talet skedde en successiv kunskapsuppbyggnad avseende urval av lämpliga spridningsytor och beräkning av arealdoser. Samtidigt ökade också medvetenheten avseendebehovet att minimera de negativa effekterna på vegetationen och för att minska olägenheternaför jägare och det rörliga friluftslivet. Övergång från kalkmjöl till granulerad kalk var ett mycket viktigt steg. Västerbotten var föregångslän och genomförde övergången redan 1997. I och med användandet av granuler så undveks påverkan på kantzonerna runt de kalkade våtmarkerna. Dessutom reducerades olägenheterna för jägare och bärplockare till ett minimum.Hösten 2000 kontaktades Länsstyrelsen av en markägare som berättade att det fanns skadade tallar på och i anslutning till Jämmerdalsmyran, som är en kalkad våtmark i Umeå kommun. En utredning initierades i form av ett examensarbete som utfördes av Otilia Johansson,student på Mark- och miljöprogrammet vid Skogshögskolan (SLU) i Umeå. Handledare för utredningen var Peter Högberg som är professor vid institutionen för skogsekologi på SLU i Umeå. Utredningen visade att de skadade träden led av borbrist. Bristen på bor var en effekt av den pH-höjning som kalken åstadkommit i marken.Under hösten 2002 genomförde Länsstyrelsen en länsomfattande inventering av skogsskador i anslutning till kalkade våtmarker. Inventeringen genomfördes av Otilia Johansson. I föreliggande rapport redovisas resultaten. Resultaten ska utgöra underlag dels för åtgärder som syftar till att minimera skadorna och dels för de påbörjade diskussionerna om ekonomiskkompensation till drabbade markägare.