Sammanfattning

Föreliggande rapport – Skånekustens kulturmiljöer – består av två delar, dels en

karakterisering av kustens kulturmiljöer i del 1 dels en tillståndsbeskrivning för

karaktärsdragen med vissa åtgärdsförslag i del 2. Karakteriseringen utgår från en

helhetssyn på kustlandskapet och på miljömålet att kustens kulturarv kan bevaras

och brukas. Det handlar således inte primärt om att välja ut särskilt värdefulla

objekt eller miljöer.

I del 2 lämnar vi också förslag till åtgärder som gynnar ett tillvaratagande av den

skånska kustens karaktärsdrag. Det skall emellertid inte ses som ett fullständigt

handlingsprogram då ett sådant med nödvändighet är omöjligt att göra då frågorna

är komplexa och föränderliga. Syftet med rapporten är därför mera att lyfta fram

karaktärsdragen och belysa hur de förändras samt förhoppningsvis göra det

eftersträvansvärt att ta tillvara dessa. På så sätt uppmärksammas kustens

karaktärsdrag och det blir naturligt att se till konsekvenserna för dessa i en rad

olika frågor.

Kustens karaktärsdrag kan enkelt uttryckas som det som gör att ”det ser ut som

Skåne”. Det är dessa karaktärsdrag som måste bevaras, brukas och utvecklas med

kontinuitet om vi skall känna igen oss. Karaktärsdrag kan vara både faktiska och

upplevda, och skillnaden dem emellan kan vara stor. Exempelvis uppfattas Ystad

som en korsvirkesstad trots att det faktiska antalet korsvirkeshus är i klar minoritet

i bebyggelsemassan. Ser vi till kustens kulturmiljöer finns en stor skillnad mellan

faktiskt och upplevt när det gäller städernas industrihamnar. De utgör rent faktiskt

omfattande områden, i Malmö ca en tredjedel av staden, men besöks och upplevs

sällan. Detta leder till att de omfattande förändringar som industrihamnarna nu

genomgår sker utan någon större diskussion om konsekvenserna för kulturmiljön.

De huvudsakliga karaktärsdragen för Skånekusten och deras tillstånd är:

•

Fiskelägen, i Skåne finns ca 70 fiskelägen. Fiskelägenas byggnader är

eftertraktade och betingar höga marknadsvärden. De tas ofta väl om hand

av sina ägare och kommunerna har generellt en hög planaktivitet och

bygglovhantering i dessa miljöer. Däremot är själva hamnarna och

hamnbebyggelse i fiskelägena hotade då fisket får allt sämre

förutsättningar.

•

Småskaligt fiske, särskilt ålfiske. Sydkusten, d.v.s. Skåne och Blekinge,

har ett småskaligt och kustnära fiske till skillnad från västkustens

storskaliga havsfiske. Minskade fiskbestånd, skrotningsbidrag och gifter i

havet är stora hot mot fisket och vi riskerar att få fiskelägen utan fiske och

fiskare.

•

Fritidshusområden och rekreationsanläggningar. Många vill bo vid havet

och fritidshusområdena får ett allt större inslag av permanentboende. Ofta

leder detta till förändringar i bebyggelsen som sällan sker med hänsyn till

den befintliga karaktären.

•

Försvarsanläggningar från olika tider, särskilt Per Albin-linjen. Stora delar

av vårt försvar läggs ner och försvarsmakten frånhänder sig sina

anläggningar.

•

Det agrara kustlandskapet. I Skåne är landskapet ofta öppet och brukat

ända ner till kustlinjen. Jordbruket rationaliseras vilket slår mot en del

traditionella näringar. Just nu byggs och planeras för nya

bebyggelseområden vid kusten.

•

Gods och herrgårdar. En inte oväsentlig del av de skånska godsen ligger

vid kusten och har utnyttjat havsutsikten i alléer och parker.

•

Stads- och industrihamnar. Flertalet av de skånska städerna ligger vid

kusten och har omfattande hamnområden, förändringstakten är hög, se

ovan.