Sedan början på 1990-talet har målet för det strategiska arbetet med den marina övervakningen varit att integrera de olika nationella delprogrammen, vilket också till stor del har lyckats. Ambitionen har även varit att integrera de regionala och lokala övervaknings-aktiviteterna genom att Naturvårdsverkets upprättat en handbok för miljöövervakning där olika undersökningstyper finns beskrivna. Undersökningstypen för fiskhälsa har dock en stor omfattning och kräver viss specialkompetens, vilket medfört att inget eller endast några få län och industrier hittills har bedömt det som möjligt att genomföra den regelbundet.De senaste decennierna har bl.a. den miljötekniska utvecklingen generellt varit välgörande för kvaliteten på utsläppen från industrin. Detta har i många fall lett till förbättrade förhållanden i recipienterna, och de tidigare mycket tydliga effekterna på bl.a. fisk har förändrats i positiv riktning till färre och svagare effekter på hälsotillståndet. Detta ökar behovet av känsliga biomarkörer som tidigt kan upptäcka förändringar. Samtidigt ställs ökade krav på bra vägledningar för att tolka undersökningsresultaten. Den samlade miljöforskningen i Sverige och utomlands är eniga om att även moderna industriutsläpp kan ge allvarliga effekter på fiskens hälsa, bl.a. på fortplantningen. Mycket data rörande fiskhälsa i både påverkade och opåverkade områden tas fram inom ramen för den lokala recipientkontrollen, men för att på ett effektivare sätt kunna fånga upp dessa värdefulla data, så måste en totalstrategi för marin miljöövervakning tas fram.Ett steg i rätt rikting mot en strategi som står på tre ben, d.v.s. nationell, regional och lokal övervakning, är att utveckla ett program för fiskhälsoövervakning som regelbundet kan användas i den regionala och lokala övervakningen/recipientkontrollen. Programmet måste utformas så att det är kompatibelt med de metoder som används inom den nationella övervakningen, om än i en nedbantad och därmed billigare form.