Länsstyrelserna har genom den regionala miljöövervakningens gemensamma delprogram Miljötillståndet i skogslandskapet låtit Riksskogstaxeringen vid Sveriges lantbruksuniversitet sammanställa statistik för 18 indikatorer. Syftet är att beskriva tillstånd och trender som indirekt påverkar biologisk mångfald och ekosystemtjänster, om möjligt på länsnivå. I vissa fall har län slagits samman för att möjliggöra skattningar med godtagbar tillförlitlighet.

Nytt för sammanställningen den här gången är att resultaten presenteras i en interaktiv webbapplikation där användaren kan söka fram den information som den är intresserad av. Rapporten beskriver hur användaren tar fram statistik ur verktyget. Adressen till statistiken är: https://pxweb.lansstyrelsen.se/pxweb/sv/Miljotillstandet_i_skogslandskapet/

Statistiken visar att skogens ålderssammansättning är starkt förskjuten mot yngre och medelålders skogar, där de under 60 år dominerar. I den fjällnära skogen är åldersfördelningen mer förskjuten mot de äldre åldersklasserna, likaså inom de formellt skyddade områdena men här skiljer det sig stort över landet med en gradient som går från lägre andel äldre skog i de sydligaste länen till högre i de nordligaste länen. Över tid så har arealen äldre skog minskat sedan 1920-talet, men det är stora regionala skillnader. Minskningen ses främst i Norrland medan Svealand idag har ungefär samma nivå och Götaland till och med har sett en ökning efter en uppgång sedan mitten av 1990-talet. Men det är mindre än en procent av skogen som visar naturskogskaraktär idag, i sydlänen är andelen nästan försumbar.

Totalt sett har virkesvolymen ökat över tid. Skogarna på 1920-talet var betydligt glesare. Barrskogarna dominerar idag kraftigt i alla län utom Skåne, Stockholm, Uppsala, Västmanland och Blekinge. I länen Norrbotten, Västerbotten, Gävleborg, Dalarna och Gotland dominerar tallskogarna bland barrskogarna, i övriga län är granskogarna vanligare. Från Mälarlänen och söderut förekommer den ädla lövskogen men andelen är låg förutom i Halland, Skåne och Blekinge. Sedan 1980-talet har volymandelen lövträd ökat och flera län över hela landet, tydligast i Götaland, har haft en ökning av andelen björkskog. Andelen äldre lövrik skog varierar stort över landet där den i söder når strax över 20 procent och i norr omfattar endast några enstaka procent. Generellt har antalet grova träd ökat markant sedan 1970-talet men ökningen skiljer sig mellan länen där det finns en nord–sydlig gradient med större ökning i söder.

Volymen död ved varierar mellan 5–13 kubikmeter per hektar för länens produktiva skogsmark utanför skyddade områden. Ungefär hälften av volymen är hård död ved, i södra Norrland och Svealand är den till och med något större. I Norrland är det vanligare att den döda veden ligger på marken. Andelen död ved 6 från lövträd är vanligen större än lövträdens andel av virkesförrådet men det varierar mycket mellan länen. Mängden död ved har ökat, som mest i Mälarlänen och söderut sedan år 2000. Även den grova döda veden har ökat sedan dess men från Dalarna och norrut avstannade ökningen 2005.

Hålträd är vanligare i södra delen av landet och trenden för hela landet är något nedåtgående. Andelen granar med hänglavar är betydligt större i Norrland, Dalarna och Värmland men förutom i norra Norrland har andelen minskat sedan 1995. Tätheten av myrstackar är lägre i söder än i norr och tätheten har minskat sedan 2003 som mest i söder.

I de nordliga länen är blåbärstypen den vanligaste fältskiktstypen på produktiv skogsmark medan i de sydliga länen är grästypen vanligast. Lingontypen har en positiv trend i flera län medan blåbärstypens utveckling variera mellan länen. De fattigare fältskiktstyperna har minskat. Några arter som har ökat i södra Sverige är brännässla, majbräken och skogssallat samtidigt som vit- och blåsippa har minskat.

Arealen goda blåbärsmarker varierar mycket mellan olika delar av landet och minskar generellt från norr till söder. Även om arealen lingonskog är mindre än arealen blåbärsskog så är arealen goda lingonmarker i delar av landet större än motsvarande blåbärsmark men minskar också från norr till söder. Den rekreationsvänliga skogen har minskat något med vissa regionala skillnader.

Totalt 10 procent av den produktiva skogsmarken i landet är dikad. Generellt är andelen lägst i Norrlandslänen och störst i Götalandslänen men det finns län som avviker. Den årliga markberedda arealen har minskat sedan mitten av 1980-talet, främst i de nordligaste länen. Uttag av energisortiment vid slutavverkning och gallring är vanligast i Götaland, något mindre vanligt i Svealand och mer sällan förekommande i Norrland. Andelen slutavverkning med uttag av energisortiment minskar något i samtliga landsdelar sedan början av 2010-talet.