En betydande aspekt beträffande miljöpåverkan från havsbaserad vindkraft är potentiell störning av fisk under konstruktionsarbetet. För att förankra vindkraftverken i sjöbotten kan olika fundament användas. Många fundamentmodeller kräver pålningsarbeten och för dessa är det känt att fisk kan störas betydande över stora avstånd på grund av de höga ljudnivåer som uppstår vid anläggningsarbetet. En annan vanlig fundamentmodell är gravitationsfundament, där inget pålningsarbete behövs men däremot muddring och stenläggning. Till skillnad mot pålningsarbeten är det sedan tidigare inte känt huruvida gravitationsfundamentens muddring och stenläggning medför någon betydande påverkan på fisk i dess omgivning. 

Som en delstudie till den parallella Vindval-publikationen Miljömässig optimering av fundament för havsbaserad vindkraft har provtagningar av fiskförekomst utförts under anläggningen av gravitationsfundament vid Lillgrund vindpark. Provtagningarna, som utfördes med liten trål, omfattade endast småfisk – definierat som juvenil (ung) fisk samt småväxta fiskarter. Småfisk förväntas emellertid vara särskilt känslig mot den sedimentspridning som uppstår genom muddringsarbeten. Provtagningarna fördelades mellan tre fallstudier omfattande olika delar av konstruktionsarbetet; 1) långtidseffekter av muddring, 2) korttidseffekter av muddring, samt 3) direkteffekter av stenläggning. Studiens utförande baseras på den statistiska designen BACI (Before/After Control/Impact), där provtagningar utförs före och efter en förväntad påverkan, dels i det påverkade området och dels i ett opåverkat kontrollområde.

Eftersom löst kalkrikt sediment i höga halter kan påverka syreupptaget hos småfisk kunde det teoretiskt sett förväntas att muddringsarbetet medfört en lokal reduktion av antal individer eller arter av fisk i närområdet. Resultatet visade dock inte några indikationer på att enskilda mudderverksamheter medfört några negativa trender i förekomsten av småfisk, varken 1 månad (fallstudie 1; närmsta avstånd 60 m) eller 1 dygn (fallstudie 2; närmsta avstånd 150 m) efter utförd muddring. En viktig slutsats är följaktligen att ingen småfisk, varken juveniler eller enskilda arter, uppvisade någon negativ trend 1 dygn efter muddringsverksamhet på ett avstånd av 150 m.

Det buller som uppstår under stenläggningen kunde teoretiskt sett förväntas medföra en lokal reduktion av antal individer eller arter av fisk i närområdet. Resultatet under stenläggningen (fallstudie 3) visade för juvenil fisk en signifikant större minskning av antal arter i påverkansområdena (Lillgrund; c:a 60 och 200 m från det pågående anläggningsarbetet) jämfört med det opåverkade kontrollområdet. Beträffande adult (vuxen) småfisk visades att ökningen av antal individer och biomassa var signifikant mindre i påverkansområdena vid det pågående stenläggningsarbetet, jämfört med kontrollområdet. Detta överensstämmer med den multivariata analysen (MDS) där kontrollområdet skiljer sig från de båda påverkansområdena under efter-studien. Beaktansvärt är emellertid att ingen av analyserna antyder några skillnader mellan de två olika avstånden 60 och 200 m från stenläggningsarbetet, vilket pekar på att det enskilda stenläggningsarbetet inte är förklaringen till avvikelserna. Mer sannolikt är att konstruktionsarbetena vid Lillgrund som helhet, alternativt naturliga skillnader mellan Lillgrund och kontrollområdet, bidragit till de funna skillnaderna efter stenläggningen i fallstudie 3. De fiskarter som tydligast visade en större ökning i kontrollområdet är sjustrålig smörbult, storspigg, småspigg samt tångsnälla.