Vid undersökningar av förorenade områden tas sällan hänsyn till risker förknippade med föroreningsspridning i berg. De vägledande dokument som finns tillgängliga från Naturvårdsverket avser marktekniska undersökningar med inriktning mot förorenat grundvatten i jord. Motsvarande underlag för föroreningar i berggrund är inte framtaget. Ofta används samma metoder för undersökningar i berg som i jord, vilket kan leda till osäkra och/eller felaktiga resultat.Följande kan konstateras:a) föroreningar kan spridas till berggrunden i de flesta geologiska miljöer;b) hydrogeologiska förhållanden, grundvattnets kemi och föroreningars egenskaper påverkar spridningsförloppet;c) störningar från undersökningar kan göra det svårt att insamla representativa data;d) felaktigt utförda undersökningar kan bidra till ökad föroreningsspridning.Undersökningar och provtagningar i berg låter sig inte lika lätt generaliseras som de i jord. Orsaken är bergets heterogenitet avseende hydraulik och kemi och det är inte möjligt att ens med stora undersökningsinsatser få en fullständig förståelse för spridningsförutsättningarna. Förutsättningar och slutsatser måste därför baseras på förhållandevis översiktlig information, vilken bör underbyggas med detaljerad information för att kunna utföra riskbedömningar m m.I denna rapport diskuteras översiktligt de faktorer som avgör om föroreningar kan spridas genom jordlager till berg och vidare i berget. I huvudsak är det följande faktorer som bestämmer om föroreningar sprids till berg; – jordlagrens mäktighet och permeabilitet– topografin– grundvattennivån– föroreningens egenskaper Det finns goda möjligheter att bedöma risker för föroreningsspridning till berg baserat på kunskap om jordlagrens uppbyggnad och föroreningars egenskaper. När en förorening väl nått bergytan finns konduktiva sprickor i berget vilka utgör potentiella spridningsvägar. Föroreningars egenskaper, t ex densitet och löslighet, samt grundvattnets kemi har stor betydelse för den vidare spridningen.I samband med borrningar och undersökningar i brunnar påverkas bergets hydrauliska förhållanden och grundvattnets kemi. Det vanligaste är att vattnets pH sjunker, att redoxpontialen ökar samt att organiskt material tillförs. Detta innebär att de naturliga förhållandena förändras tillfälligt eller perma­nent till följd av borrningar och brunnar som efterlämnas. En konsekvens är att behovet av borrning noga skall övervägas, att undersökningar skall göras så att påverkan minimeras samt att skyddsåtgärder måste vidtas för att inte öka risken för föroreningsspridning. I rapporten presenteras en metod, ett arbetssätt, som kan användas vid undersökningar av förorenad mark där risken för föroreningsspridning i berg hanteras systematiskt. Metoden innebär att arbetet delas upp i tre skeden och varje skede innehåller specifika frågeställningar och därtill kopplade undersökningsbehov. Målsättningen är att skapa en beslutsprocess som resulterar i tydliga motiv för om undersökningar skall utföras i berg eller inte. En av slutsatserna i rapporten är att borrning av brunnar och/eller hydrauliska tester i berg bör undvikas om inte platsspecifika underlag krävs för riskbedömningar och åtgärdsutredningar. En annan slutsats är att brunnar i berg inom och i anslutning till förorenade områden bör tätas eller igengjutas för att inte orsaka ökad föroreningsspridning.