Aspbarkgnagare, karelsk barkfluga och liten aspgelélav är alla helt beroende av asprik skog och har en nordlig utbredning i landet. Aspbarkgnagaren förekommer från Uppsala och Stockholms län, där den sannolikt har sina största populationer, upp till Norrbottens län. Karelsk barkfluga är enbart är känd från två lokaler i sydöstra Norrbottens län. Liten aspgelélav förekommer från norra Gävleborgs län och norrut med de absolut starkaste förekomsterna i Norrbottens län. Sverige har huvuddelen av den kända globala populationen av aspbarkgnagare och liten aspgelélav. Karelsk barkfluga har något fler kända förekomster i östra Finland och västra Ryssland än i Sverige. De tre arterna är hotade av att mängden äldre asprik skog minskat i skogslandskapet under det senaste seklet samt att aspskogar inte förnyas i tillräcklig grad. De fyra främsta anledningarna till detta är att storskaliga bränder (vilka gynnar aspens föryngring) har upphört, att skogsbruket har missgynnat aspen under lång tid, att bete från vilt hindrar aspens föryngring, samt att aspen minskar i befintliga bestånd genom en naturlig succession. Aspbarkgnagare och liten aspgelélav är gynnade av solexponerade respektive måttligt beskuggade aspar med en särskild barkstruktur medan karelsk barkfluga gynnas av stora mängder död ved i slutna bestånd. Asprika skogar som uppkommer på igenväxande jordbruksmark är till synes olämpliga för arterna.Åtgärder för att gynna arterna kräver ett omfattande naturvårdsarbete som drivs i samarbete mellan olika markägare. Särskilt åtgärder i den brukade skogen är centrala för att naturvärden knutna till asp ska kunna bevaras. Naturvårdsåtgärder bör ske koncentrerat i större (2500 till 10000 ha) skogslandskap med förekomster av arterna och förutsättningar att skapa nya lämpliga asprika bestånd. Detta görs lämpligen i utvalda asprika värdetrakter (asptrakter) i vilka åtgärdsprogrammets arter har kända förekomster och landskapet är rikt på asp. Aspens utbredning bör kartläggas i utvalda asptrakter och eventuella framtida brister i aspskog i viss ålder pekas ut. Urval, preliminär avgränsning och beskrivning av asptrakter utförs av länsstyrelser. En slutgiltig avgränsning och en åtgärdsplan tas fram i samverkan med berörda markägare. För att bibehålla och öka mängden lämplig livsmiljö i framtiden måste nya aspbestånd skapas. Detta görs genom att stimulera en vegetativ föryngring (kräver att etablerade aspar redan finns) samt genom att stimulera föryngring från frö genom naturvårdsbränning. Dessutom behöver hänsyn tas till betets inverkan. Såväl föryngring som ett minskat bete är sannolikt lättare att uppnå vid massiva åtgärder på stora arealer. I många fall torde betesskydd krävas i form av hägn. Minskade viltstammar bör eftersträvas i asptrakter där det är möjligt. I befintliga ungskogar med asp gynnas aspen genom att röja eller gallra bort gran. I befintliga äldre aspbestånd kan aspen gynnas genom försiktig friställning. Detta kan direkt gynna arter genom ökad solinstrålning samt ge upphov till vegetativ föryngring inne i bestånd. Stor försiktighet måste dock iaktagas vid denna åtgärd bl.a. eftersom skuggföredragande arter kan missgynnas. I vissa miljöer kan aspen vara långsiktigt livskraftig utan ingrepp (t.ex. intill vatten), och i sådana miljöer bör friställning undvikas. 

Beskrivningar av asptrakter och åtgärdsplaner tas fram med åtgärdsprogrammedel (Värmlands och Dalarnas län samt alla Norrlandslän). Åtgärderna bör huvudsakligen kunna utföras inom det ordinarie naturvårdsarbetet i skogsbruket. Sannolikt behöver dock ersättningar i form av naturvårdsavtal användas. För åtgärder i formellt skyddad skog används befintliga skötselanslag. I den södra delen av aspbarkgnagarens utbredningsområde (Stockholms och Uppsala län samt södra Dalarnas och Gävleborgs län) skall samordning ske med åtgärdsprogrammet ”Skalbaggar på gammal asp”. Detta senare program bör styra inventeringar samt framtagande av asptrakter och åtgärdsplaner i dessa delar av landet. Medel till inventeringar av aspbarkgnagare och gemensamma åtgärdsplaner tillförs via ”Hotade arter på asp i Norrland”, medan ”Skalbaggar på gammal asp” styr och bekostar övriga åtgärder.Eftersom många lokaler med hotade arter på asp kommer att hamna utanför särskilda asptrakter är det fortsatta arbetet med generell hänsyn och andra naturvårdsåtgärder i skogsbruket mycket viktigt.En broschyr om aspskogars naturvärden och hur dessa kan gynnas bör tas fram. Inventeringar av alla tre arterna i åtgärdsprogrammet föreslås, främst som ett led i urval och beskrivning av asptrakter. Kunskap om insekternas utbredning bör stärkas genom riktade inventeringar. Ökad kunskap krävs huruvida aspträdens vitalitet och livslängd påverkas av grankonkurrens. Det behövs även kunskaper om föryngring och inverkan av bete. Dessutom bör riktade undersökningar göras på hur liten aspgelélav svarar på selektiv avverkning och friställande av aspar. Denna arts populationsstatus bör även undersökas med stickprov och genom återbesök i äldre lokaler. Åtgärder och mål bör även följas upp och dokumenteras för att kunna utvärdera om åtgärderna ger förväntad effekt. Summan för programmets genomförande är 4 180 000 SEK.