Sammanfattning Bakgrund till uppdraget Deponidirektivet (1999/31EG) införlivades i svensk lag år 2001 genom framför allt förordningen (2001:512) om deponering av avfall (deponeringsförordningen). Syftet med förordningen är att förebygga och minska deponeringens negativa effekter på människors hälsa och miljön. Deponeringsförordningens införande innebar en anpassningsperiod för verksamhetsutövarna, som sträckte sig fram till den 31 december 2008. Fram till och med det datumet har verksamhetsutövarna kunnat göra de förändringar som har krävts för att deponierna ska kunna leva upp till de strängare krav som deponiförordningen innebär. Deponier som inte når upp till kraven har kunnat ansöka om avsteg från kraven eller har varit tvungna att stängas. Syfte och genomförande Mot denna bakgrund är utvärderingens mål dels att visa på vilka strukturella förändringar som deponidirektivets införande har inneburit och vilka effekter det har lett till. Dels hur tillståndsmyndigheterna arbetar med genomförandet av deponidirektivet, med särskilt fokus på avsteg. Syftet är att utvärderingen ska vara ett underlag för Naturvårdsverkets fortsatta arbete med deponifrågor och utgöra ett stöd i vägledningen av länsstyrelser och kommuner i dessa frågor. Datainsamlingen för utvärderingen består främst av en intervjustudie med miljö»skyddshandläggare på tio länsstyrelser. Utvärderingen hade också möjlighet att utöka den enkät som Naturvårdsverket skickade ut till samtliga länsstyrelser under våren 2010. Enkäten utgör en del i Naturvårdsverkets rapportering av genomförandet av deponidirektivet till EU-kommissionen. En miljöekonomisk analys har genomförts för att studera förändringar i transporter av avfall kopplat till deponering sedan deponiförordningens införande. Effekter av införandet av deponiförordningen Osäkerhet i tolkningar och risk för spretande bedömningar Utvärderingen visar att det finns fortsatt stor osäkerhet vid tolkningar och bedömningar utifrån deponiförordningen och dess följdföreskrifter. Avfallsområdet beskrivs av de intervjuade i utvärderingen som komplext och det krävs stor kunskap och erfarenhet för att kunna göra rätt bedömningar. Det är troligt att bedömningarna av till exempel avsteg spretar mellan olika myndigheter. Den främsta svårigheten är att bedöma den framtida faktiska påverkan som ett beslut har på miljön. Därför bör stor vikt läggas på vägledningen och genomförandet av tillsynen framöver för att säkerställa att tagna beslut även i praktiken lever upp till förordningens krav. Minskad miljöpåverkan från transporter av deponiavfall och ökad materialåtervinning Avstånden för transporterna av deponiavfall har ökat, men mängden avfall som deponeras har minskat till följd av deponiförordningen och andra styrmedel som påverkar deponiområdet. Utvärderingen visar genom en miljöekonomisk analys att miljöpåverkan från transporter av deponiavfall totalt sett har minskat sedan deponiförordningens införande. Deponiförordningens högre krav har lett till att många deponier har stängts och att avståndet till närmaste deponi har ökat. Resultaten i utvärderingen visar tecken på att delar av dagens materialåtervinning görs för att göra sig kvitt avfall i konstruktioner vars nytta kan ifrågasättas. Detta innebär en ökad diffus spridning av avfall och gifter i miljön och tydliggör att deponeringen fortfarande spelar en viktig roll i arbetet mot miljömålet om en giftfri miljö. Deponiförordningen ger förutsättningar för säkrare deponering Införandet av deponiförordningen har lett till att antalet aktiva deponier har blivit betydligt färre och har genom förhöjda krav medfört att deponierna har en högre standard än tidigare. Att de aktiva deponierna är färre bör innebära att färre tillsynsobjekt behöver inspekteras regelbundet av tillsynsmyndigheterna vilket ger förutsättningar för en mer koncentrerad deponitillsyn. Behovet av högre kunskap för att leva upp till deponiförordningen gäller såväl för verksamhetsutövarna som för de myndigheter som arbetar med deponitillsyn. Naturvårdsverkets handböcker och avfallsnätverket framhålls i intervjuerna i utvärderingen som ett viktigt stöd i arbetet med en allt bättre hantering av avfall.