Östersjön är ett av de mest trafikintensiva områdena i världen. Fartygstrafiken och oljetransporterna över Östersjön förväntas ha en fortsatt kraftig ökning under den kommande tioårsperioden. Idag saknas kunskap om hur stor risken är i förhållande till olika habitat och populationers känslighet i händelse av ett större oljeutsläpp. För att få bättre kunskap om detta startade Naturvårdsverket i samråd med Transportstyrelsen och Kustbevakningen projektet ”Risk- & sårbarhetsanalys för oljeutsläpp i svenska havsområden”. Projektet är uppdelat i två delar, en sårbarhetsanalys och en riskanalys. Denna rapport redovisar sårbarhetsanalysen. För att kunna få en nationell översikt har vi valt att ta fram ett kartunderlag som visar hur sårbarheten för ett större oljeutsläpp inom olika livsmiljöer och populationer i svenska kustoch havsområden varierar över året. Resultaten visar tydligt att den grunda kustzonen generellt är väldigt känsligt för oljeutsläpp under hela året. I denna rapport beskrivs arbetsmetoder och bedömningsgrunder. Bedömningen av olika arters och livsmiljöers känslighet baseras på tidigare genomförda projekt, bland annat forskningsprojektet Marine Biodiversity - Patterns and Processes (MARBIPP), samt genom diskussioner inom arbetsgruppen och tillsammans med en referensgrupp. Utförare av sårbarhetsanalysen är Metria. Arbetsgruppen har utgjorts av Metria, Naturvårdsverket. I referensgruppen har Fiskeriverket, Havsmiljöinstitutet, Stockholms Marina Forskningscentrum och Leif Nilsson, för fågeltaxeringen vid Lunds Universitet, ingått.Sårbarheten har graderats utifrån en fyragradig skala som tagits fram i samråd med Naturvårdsverket och projektets referensgrupp. Skalan är baserad på hur lång tid som effekten på populationer och livsmiljöer bedöms bestå:0 Låg - Ingen eller kortvarig påverkan under 0–2 år.1 Hög - Långvarig påverkan under 2–10 år.2 Mycket hög - Mycket långvarig påverkan under 10–20 år och stor osäkerhet om möjligheten till fullständig återhämtning till ursprungligt tillstånd.3 Irreversibel påverkan.Sårbarhetsbedömningarna redovisas per månad där alla ingående skikt över arter och biotoper lagts på varandra. I den slutgiltiga sammanslagningen av sårbarhetsbedömningar inom samma geografiska område har den högsta sårbarhetsklassen avgjort sårbarhetsbedömningen. Det vill säga, om ett område har bedömts som både klass 1 och klass 2 utifrån olika parametrar tilldelas området sårbarhetsklass 2. Vid bedömningen av effekter till följd av sjunkande olja eller att oljan ansamlas i grundare områden med begränsad vågexponering har hänsyn tagits till att oljan kan ligga kvar under mycket lång tid.Fokus under arbetet har varit att identifiera livsmiljöer och populationer som kommer att gå förlorade och aldrig återhämta sig i händelse av att ett större utsläpp av olja drabbar dessa områden. Dessa områden har fått den högsta sårbarhetsklassningen. Användare av kartorna bör dock notera att även områden med näst högsta sårbarhetsklass (klass 2) är mycket sårbara områden och att det råder stor osäkerhet om möjligheten till fullständig återhämtning för drabbade arter och biotoper.Resultaten från sårbarhetsanalysen ligger till grund för den efterföljande riskanalysen som redovisas i en separat rapport. Resultatet från hela projektet kan utgöra ett diskussionsunderlag mellan ansvariga myndigheter om möjliga åtgärder för att öka skyddet i de livsmiljöer och för de arter som identifierats som särskilt sårbara.Detta är ett första försök att göra en sårbarhetskartering på nationell nivå. I takt med att ny kunskap tillkommer bör materialet uppdateras för att fylla existerande kunskapsluckor. Urvalet av biotoper har avgränsats till dem som i dagsläget är undersökta, beskrivna och på något sätt bedömda ur ett sårbarhetsperspektiv. Den rumsliga utbredningen av biotoper och arter är till stor del styrd av olika strukturerande faktorer som vågexponering, djup, bottensubstrat, syre- och salthalt, strömmar och temperatur. I dagsläget saknas dock kartunderlag av bra kvalitet som beskriver den rumsliga fördelningen av alla dessa faktorer. Därför är det inte är möjligt att på en karta göra en exakt rumslig avgränsning av alla biotoper och arter, och framförallt inte på samma detaljnivå och med samma geografiska upplösning. I underlagen föreligger också stora skillnader i noggrannhet och i geografisk täckning mellan utbredningsdata för olika arter och biotoper. Exempelvis finns generellt stora brister på geografiskt avgränsade data om förekomst och utbredning av märlbottnar, ålgräs- och kärlväxtängar samt tångbälten. Eftersom kunskapen om effekter och återhämtning i många fall är bristfälligt krävs ett stort mått av expertbedömning, vilket är en tidskrävande process. Skalnivån är tillräcklig för att fungera som ett planeringsunderlag på nationell nivå, men för regionala tillämpningar krävs kompletteringar med regionala data. Att regionalisera analysen skulle bland annat delvis förändra bedömningen av Stockholms skärgårdsområden. Flera experter har framfört att de anser att dessa områden bör få en högre sårbarhetsklassning än vad som framkommer i de kartor som har producerats i det här projektet. Andra skärgårdsområden har lyfts upp i analysen till följd av att de har fler strandängar och skyddade områden, två parametrar som höjer sårbarheten över stora arealer.