Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
Ändra sökning
RefereraExporteraLänk till posten
Permanent länk

Direktlänk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Karakterisering av PCB och PCDD/F i Östersjöns ytsediment: – halter och källspårning med hjälp av multivariat mönsteranalys
Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, Umeå marina forskningscentrum.
Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. 202100-1975.
Ansvarig organisation
2013 (Svenska)Rapport (Övrigt vetenskapligt)
Abstract [sv]

yftet med det här projektet var att sammanställa tillgänglig information om polyklorerade dibenso-p-dioxiner (PCDD), polyklorerade dibensofuraner (PCDF) och polyklorerade bifenyler (PCB) i ytsediment längs Sveriges kust och i utsjöområden samt att använda multivariata statistiska metoder för att spåra utsläppskällor för dessa områden. De data som har använts i projektet kommer huvudsakligen från ett forskningsprojekt vid Umeå universitet (UmU) men även från länsstyrelser, kommuner och Sveriges geologiska undersökning (SGU). Fokus i rapporten ligger på att beskriva variationen i föroreningsmönster i sediment och koppla denna till tänkbara föroreningskällor med syftet att identifiera dominerande källtyper. Den insamlade datamängden visar att koncentrationerna av PCDD/F framför allt är höga i närheten av pågående och/eller avslutade industriaktiviteter (främst cellulosa- och metallrelaterade). Det värst drabbade kustområdet är Bottenhavets kust, där tydligt förhöjda koncentrationer uppmättes på ett flertal platser. Den högsta halten av PCDD/F uppmättes dock i en hamnbassäng i Oskarshamn, sannolikt relaterat till ett nedlagt kopparsmältverk. Än så länge finns inte något gränsvärde för PCDD/F i sediment i Sverige och inte heller i EU. En jämförelse med andra länders gräns- och riktvärden visar hur komplext det är att göra en riskbedömning av förorenade sediment. Jämförelsen indikerar dock på att sediment på enskilda platser kan utgöra en risk för djurlivet, samt att koncentrationerna är tydligt förhöjda på ett stort antal platser. Normalt analyseras endast koncentrationerna av de 17 mest giftiga kongenerna (kemiska varianter) av PCDD/F, men inom forskningsprojektet vid UmU mättes halten för alla de PCDD/F-kongener som har fyra till åtta kloratomer. Anledningen till den omfattande analysen var att detta underlättar källspårning med hjälp av föroreningsmönster. Resultaten från de multivariata analyserna som användes inom forskningsprojektet tyder på att atmosfäriska källtyper är viktiga i utsjö- och referensområden, i enlighet med andra forskningsstudier. Till de atmosfäriska källorna räknas global bakgrundsförorening samt utsläpp från högtemperaturprocesser, t.ex. olika typer av förbränning och metallsmältverk. I kustområdena, framför allt på platser med förhöjda koncentrationer i Bottenhavet, dominerade två källtyper som kopplas till cellulosaindustrin. Den ena identifierades som klorfenolanvändning, och den andra kopplades till sulfatmassaproduktion. Det första föroreningsmönstret liknar den förorening som klorfenolbaserade impregneringspreparat har lämnat efter sig i områden där dessa har hanterats, d.v.s. främst vid sågverk. Det andra föroreningsmönstret är mer okänt men uppkommer möjligen genom nybildning av PCDD/F vid sulfatmassaproduktion på grund av att heptaklorfenoxyfenoler finns tillgängliga som byggstenar. Det faktum att källmönstret som preliminärt kopplas till sulfatmassaindustri återfinns i ytsediment med höga halter av PCDD/F antyder nyliga eller pågående utsläpp. Detta orsakssamband förutsätter dock att de ytsediment som provtagits verkligen representerar nutida sedimentation, något som är svårare att säkerställa i kustområden. Det finns heller ingen empirisk eller teknisk förklaring till hur fenoxyfenolerna skulle kunna komma in i processen för sulfatmassaproduktion. Här krävs alltså uppföljande studier för att klarlägga situationen.  De PCB-kongener som normalt analyseras är de så kallade indikatorkongenerna. Dessa omfattas av 7 kongener (PCB 28, 52, 101, 118, 138, 153 och 180) som ofta utgör en stor andel av den totala PCB-koncentrationen i biologiska prover. För sedimentproverna som samlades in av UmU bestämdes halten av alla de kongener som har tre till tio kloratomer för att ge en större möjlighet till mönsteranalys. Höga PCB-koncentrationer identifierades vid vissa industrier men även vid stora hamnar och städer. Utsläppshistorik och dominerande utsläppskällor skiljer sig mellan PCB och PCDD/F vilket kan förklara skillnaderna i geografisk koncentrationsvariation. Mönsteranalys av proverna från forskningsprojektet visar att lågklorerade PCB-kongener ofta återfinns i högre halter kring städer, medan förhöjda halter av högklorerade kongener framför allt hittas i hamnar och nära industrier. Inslaget av högklorerade kongener kan delvis bero på läckage från tidigare båtfärg som innehöll PCB eller från förorenade fartygs- och båtoljor. Sedimentprover från referensområden karakteriserades av en högre andel PCB-kongener som är typiska för förbränningskällor. Det nuvarande svenska klassningssystemet för PCB är inte baserat på risk utan relaterar enbart koncentrationen till en stor databas av mätvärden. Av proverna från UmU klassades 34 % av proverna som hög eller mycket hög. Motsvarande siffra för proverna från länsstyrelserna var 67 %. Enligt vår modellberäkning är atmosfärisk deposition den huvudsakliga PCDD/Fkällan för Östersjöns utsjöområden. Ursprunget av PCDD/F i atmosfären är dock i dagsläget delvis oklart. Studier visar att en stor andel av det atmosfäriska PCDD/Fbidraget kommer till Östersjön med luftmassor från kontinenten, men fler studier av föroreningsmönster i atmosfären behövs för att klargöra ursprunget och för att kunna föreslå åtgärder för minskattillskott. 

Ort, förlag, år, upplaga, sidor
Stockholm: Naturvårdsverket, 2013. , s. 114
Serie
Rapport / Naturvårdsverket, ISSN 0282-7298 ; 6581
Nationell ämneskategori
Miljövetenskap
Identifikatorer
URN: urn:nbn:se:naturvardsverket:diva-9345ISBN: 978-91-620-6581-2 (tryckt)OAI: oai:DiVA.org:naturvardsverket-9345DiVA, id: diva2:1615962
Tillgänglig från: 2021-12-01 Skapad: 2021-12-01 Senast uppdaterad: 2021-12-01Bibliografiskt granskad

Open Access i DiVA

fulltext(5139 kB)321 nedladdningar
Filinformation
Filnamn FULLTEXT01.pdfFilstorlek 5139 kBChecksumma SHA-512
99a798b26c21a983fb1a89d1f9a177c13f092cbb38d2c1af2631614b506be0e97c922a94a34a48f265744d901fb40435b1367e53c1e7121ab963daa0b553350c
Typ fulltextMimetyp application/pdf

Av organisationen
Umeå universitet, Umeå marina forskningscentrumSveriges lantbruksuniversitet, SLU
Miljövetenskap

Sök vidare utanför DiVA

GoogleGoogle Scholar
Totalt: 321 nedladdningar
Antalet nedladdningar är summan av nedladdningar för alla fulltexter. Det kan inkludera t.ex tidigare versioner som nu inte längre är tillgängliga.

isbn
urn-nbn

Altmetricpoäng

isbn
urn-nbn
Totalt: 151 träffar
RefereraExporteraLänk till posten
Permanent länk

Direktlänk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf