En viktig uppgift för Naturvårdsverket är att tillämpa och bidra till att utveckla den svenska miljörätten som styrmedel för att nå de nationella miljökvalitetsmålen. Syftet med prövningsvägledningen är att belysa ett antal viktiga frågor vid lokalisering och prövning av torvtäkter. Förväntningen är att prövningsvägledningen ska kunna bidra till bättre lokaliseringar av torvtäkter samt att förenkla regeltillämpningen och därmed leda till en mer enhetlig rättstillämpning vid prövning av torvtäkter. Målgruppen för vägledningen är i första hand handläggare på länsstyrelserna och kommunerna. Bestämmelser om prövning av torvtäkter finns både i (lag 1985:620) om vissa torvfyndigheter (torvlagen)och i miljöbalken (MB). Det är torvens användningsområde som avgör vilka bestämmelser som ska tillämpas. Energitorv prövas huvudsakligen utifrån torvlagen och odlingstorv enligt miljöbalken. I prövning enligt torvlagen tillämpas även vissa utpekade bestämmelser i miljöbalken och det finns inte några begränsningar av möjligheten att ingripa med stöd av miljöbalken. I 9 kap. 6 g § MB finns en stoppregel som innebär att en torvtäkt som kräver tillstånd eller anmälan inte får komma till stånd i en våtmark som utgör en värdefull natur- eller kulturmiljö. Stoppregeln är tillämplig för torvtäkter oavsett användningsområde. De våtmarker som omfattas av Myrskyddsplanen, våtmarker med naturvärdesklass 1 och 2 i Våtmarksinventeringen, våtmarker som är Natura 2000-områden eller av riksintresse enligt 3 kap. 6 § MB, kan regelmässigt antas ha höga naturvärden och bör generellt undantas från exploatering. Lokaliseringen av torvtäkter är i många avseenden avgörande för omfattningen av de miljökonsekvenser som uppkommer till följd av en verksamhet. Beroende på lokaliseringen av den planerade täkten kan prövning av olika områdesskyddsbestämmelser, hushållningsbestämmelser och artskyddsbestämmelser bli aktuella. Det finns flera faktorer som kan vara vägledande i processen att hitta en lämplig lokalisering så som exempelvis information från Myrskyddsplanen, Våtmarksinventeringen, naturvärden i sjöar och vattendrag i och omkring det aktuella området, torvkvaliteten och våtmarkens påverkansgrad. Naturvårdsverket anser att vid bedömning av en våtmarks påverkansgrad kan information i form av exempelvis tidigare markavvattning och hur förändringen av vegetationen ser ut beaktas vid en sammanvägd bedömning. I prövningsunderlag för torvtäkter omnämns ofta verksamheternas inverkan på miljökvalitetsmålen. Miljökvalitetsmålen ska ge vägledning vid tillämpning av miljöbalken. Naturvårdverket anser att det därför är viktigt beskriva sina bedömningar i dessa frågor. Denna prövningsvägledning innehåller bedömningar av hur torvtäktsverksamhet påverkar miljökvalitetsmålen Myllrande våtmarker, Ett rikt växt- och djurliv och Begränsad klimatpåverkan.  För att nå de två förstnämnda målen vill Naturvårdverket framhålla att: • Prövning av torvtäkter ska göras restriktivt för att värna våtmarkernas funktion i landskapet enligt 9 kap. 6 g § MB och förarbetena till denna bestämmelse. • Inom ramen för prövning av torvtäkter bör hänsyn tas till olika ekosystemtjänster, växt- och djurliv och deras biotoper ur ett landskapsperspektiv. Tidsaspekten är avgörande för möjligheten att uppfylla klimatmålet. Naturvårdsverket bedömer att i det tidsperspektiv som är relevant för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan motverkar torvtäktsverksamhet generellt möjligheten att nå miljökvalitetsmålet. Naturvårdsverket anser att den nationella Våtmarksinventeringen bör användas som ett planeringsverktyg i arbetet som bedrivs för att bevara våtmarker. Den bör även användas i tillståndsprövningar och vid planering av lokalisering av torvtäkter. Våtmarksinventeringen ger en regional överblick som är viktig bland annat för att kunna fatta beslut som bidrar till att vi når miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker. Ett våtmarksobjekt i Våtmarksinventeringen bör bedömas som ett sammanhängande system vid bedömningen av dess naturvärden. Markavvattning får som huvudregel inte utföras utan tillstånd. Om verksamhetsutövaren har koncession enligt torvlagen behövs däremot inte tillstånd eftersom miljökonsekvenserna av markavvattningen ska beaktas i koncessionsprövningen. I delar av Sverige råder markavvattningsförbud. För att bedriva torvtäktsverksamhet enligt miljöbalken eller torvlagen i dessa områden krävs dispens för markavvattning. Valet av efterbehandlingsmetod kan även påverka flera miljökvalitetsmål så som Myllrande våtmarker, Levande sjöar och vattendrag, Ett rikt växt- och djurliv och Begränsad klimatpåverkan. Verksamhetsutövare bör noggrant redogöra för alternativa efterbehandlingar i ansökan. Skyldigheten att efterbehandla bör regleras genom villkor i tillståndet. I syfte att bevara den biologiska mångfalden anser Naturvårdsverket att man i första hand bör välja återvätning till våtmark som efterbehandlingsalternativ, om förutsättningar för detta finns. Naturvårdsverket anser att myndigheterna redan vid prövningen av verksamheten bör beakta den tillsyn som ska bedrivas. Med väl genomtänkta och formulerade villkor kan tillsynsarbetet förenklas och bli effektivare.