Sveriges klimat befinner sig i en trend av ökande temperatur och förändrad nederbörd, vilket påverkar sjöar och vattendrag. Denna rapport redovisar slutsatser av ett projekt som analyserat hur ekologisk restaurering och rehabilitering av sötvattensekosystem påverkas av klimatförändringar: Vi har utvärderat olika metoders relevans för att lindra effekterna av eller anpassa ekosystemen till ett förändrat klimat, hur mål ska sättas och resultat utvärderas, samt analyserat tillgängliga alternativ för att förvalta biologisk mångfald och ekosystemfunktioner i ett nytt klimat.Vattendrag och sjöar är dynamiska system som påverkas av och anpassar sig efter processer i avrinningsområdet. De är både känsliga för förändringar men har också förmågan att anpassa sig snabbt till nya förhållanden. En konsekvens av detta är att sötvattensekosystem kommer att förändras om klimatet förändras. De flesta av metoderna för att återskapa naturliga processer i vattendrag och sjöar gör dem också mer resilienta med mindre behov av återkommande interventioner, och ökar deras kapacitet att återhämta sig från störningar, vare sig de är resultatet av klimatförändringar eller andra drivkrafter. Restaurering kan därför användas för att göra att ekosystem återhämtar sig bättre eller är mer motståndskraftiga mot störningar, inklusive sådana som skapas eller blir vanligare till följd av klimatförändringar.Det är stor skillnad på restaurering av ekosystem efter avslutad verksamhet och rehabilitering av ekosystemfunktioner i sjöar och vattendrag där exploateringen som skapat miljöproblemen fortgår. I första fallet är målet oftast återskapande av ett oförstört tillstånd. Här lägger klimatförändringar hinder i vägen då en återgång till ett historiskt tillstånd inte längre är möjligt. Om det finns pågående verksamhet att ta hänsyn till måste kompromisser med den pågående verksamheten till, och dessa kan ha större påverkan på restaureringsprojektet än klimatförändringarna.Många metoder för att restaurera sjöar och vattendrag har föreslagits kunna spela en roll i att lindra effekterna av klimatförändringar, eller att hjälpa ekosystem och samhällen att anpassa sig till ett förändrat klimat. Ett gemensamt tema för sådana åtgärder är att de inte är specifika svar på klimatförändringar men bringar ekosystemen närmare ett historiskt referenstillstånd genom att återinföra naturliga processer eller återintroducera försvunna strukturer. Det viktigaste är att välja åtgärder som bidrar till att återupprätta naturliga processer och som ökar populationsstorlekarna av naturligt förekommande arter. Vi går igenom olika åtgärder för att göra vattenflöden mer naturliga, öka konnektiviteten mellan olika landskapskomponenter, och möjliggöra för arter att etablera sig.Eftersom klimatet kommer att förändras de närmaste hundra åren oavsett vilket klimatscenario som blir verklighet, måste varje restaureringsprojekt ta i beaktande att miljöförhållandena inte kan antas vara stationära. I samband med genomförande av restaureringsåtgärder bör därför det ingå en riskanalys i projekten – vad kan gå fel och hur ska det undvikas? Med nya klimatförhållanden som påverkar både artsammansättning och ekologiska processer måste projektledningen tänka annorlunda runt hur de sätter mål för ekologisk restaurering, vilka referensförhållanden som används för att jämföra de restaurerade ekosystemen med, och hur metoder för att studera ekosystemens återhämtning efter genomförd åtgärd. Ett rimligt sätt att identifiera referenstillstånd vid ekologisk restaurering i ett förändrat klimat är att antingen utnyttja opåverkade system eller historisk information som utgångspunkt för att identifiera referensförhållanden, och sedan använda sig av modeller och prognosverktyg för att förutsäga hur dessa system kommer att förändras.Arbete med uppföljning och utvärdering av restaureringsinsatser måste ta hänsyn till ökad osäkerhet om i vilken riktning ekosystem utvecklas, vilket kräver nya strategier och metoder. Vi föreslår ett antal förändringar av hur man ser på uppföljning av ekosystem efter restaureringsinsatser: (1) Ekosystemens utveckling eller återhämtning efter genomförda åtgärder borde ses som en korridor snarare än en enskild stig eller bana. (2) Innebörden i och vilken tid det förväntas ta att uppnå olika mål bör baseras på scenarier för framtida klimat. (3) Det bör göras analyser av potentiella risker och kritiska faser i återhämtningsprocessen, för att öka chansen att förutse när ekosystem förändras från ett tillstånd till ett annat och undvika extrema klimathändelser. (4) Utvärderingar av resultaten av restaureringsinsatser bör göras flera gånger, för att kunna justera åtgärder och mål i respons på en föränderlig verklighet. I ekologiska restaureringsprojekt är det viktigt att besluta om en konkret målbild för projektet, men projekten måste acceptera och omfamna osäkerheterna i vilka ekologiska tillstånd som kan bli verklighet i framtiden. Restaurerings- och rehabiliteringsprojektens mål bör formuleras som ett spann av förhållanden snarare än ett specifikt tillstånd.Vi har analyserat hur olika ekoflödesalternativ påverkar vattenkraftsproduktionen i ett framtida klimat genom att använda scenarier för framtida flöden i Umeälvens avrinningsområde och simulera vilken effekt olika ekoflödesalternativ skulle få för elproduktionen. Sammanfattningsvis visar analyserna vi presenterat att ekoflöden kan införas i Umeälven utan att vattenhushållningen riskeras i ett framtida klimat: Eftersom vattenflödena förväntas öka något i avrinningsområdet i framtiden finns det potential att antingen öka vattenkraftsproduktionen eller att ekoflöden kan införas och upprätthållas med mindre kostnad jämfört med dagens situation. Situationen kan dock bli mer ansträngd under hydrologiskt torra år, då vattenkraftsproduktionen normalt är lägre.En annan fråga vi berör hur man prioriterar vilka områden som ska restaureras. Om prioritering av lokaler i behov av restaurering görs utifrån målet att bevara befintliga naturvärden och hotade arter, innebär hänsyn till klimatförändringar att göra en analys av hur ett förändrat klimat påverkar möjligheterna att uppnå gynnsam bevarandestatus genom restaurering. Om prioritering görs utifrån att identifiera de områden där restaurering kan ge den största förändringen i statusklass eller naturvärden, blir huvudfokus istället  att beräkna hur stora de förväntade miljönyttorna kommer att bli i framtiden, givet förväntade effekter av klimatförändring på arter och ekosystem.Integrering av klimatförändringsperspektivet i restaureringsarbete är sällsynt, men de projekt som gjort det pekar på vikten av att ta in klimatperspektivet redan på planeringsstadiet, att jobba på avrinningsområdesnivå, och att inkludera ett brett spektrum av intressegrupper i projektet som nycklar till framgång.Klimatförändringsperspektivet behöver till fullo inkluderas i skötsel och styrning av restaureringsprojekt. Detta kräver adaptiva och långsiktiga program för restaurering och uppföljning av sötvattensmiljöer. Dessa bör utgå från bästa tillgängliga data på klimatförändringseffekter för att kunna minska osäkerheten och oförutsägbarheten i klimatförändringseffekter på vattendragsekosystemen. Om inte detta görs kan restaureringsåtgärdernas resultat i framtiden inte bara bli verkningslösa, utan i värsta fall till och med kontraproduktiva.