Sammanfattningsvis konstateras att fångsterna utanför Listershuvud – Hanö var måttliga och att fisksamhällena karaktäriseras av ett högt inslag av framförallt marina fiskarter, men i mindre vågexponerade områden var även abborre vanlig.De stora fiskarna utgjordes främst av torsk och skrubbskädda. Abborre, i huvudsak årsyngel, var vanligaste rovfisken i mindre vågexponerade områden. Ålen kan vara en viktig rovfisk i området, men det är osäkert eftersom den är svårfångad i de redskap som används för provfisket. Dessutom bedrivs intensivt yrkesfiske (personlig observation) i området med ryssjor som är just inriktat på ål. Torsk är en annan viktig rovfisk i marina miljöer, men de trivs bäst i kallare/djupare vatten. Den ovanligt varma sommaren och höga vattentemperaturen kan ha förhindrat torsken att komma närmare kusten.Torsk som historisk sett varit en av de talrikaste marina arterna i dessa ytterskärgårdsområden liksom i hela Östersjön skulle potentiellt kunna utgöra en större andel av rovfisken i ytterskärgårdarna. Dock kraschade kustpopulationerna under 90-talet p.g.a. överfiske och har ännu inte återhämtat sig. De fåtal torskar som ändå observerades i dessa provfisken kan tyda på en försiktig återhämtning.En låg andel rovfisk och relativt lågt trofiskt index innebär inte bara konsekvenser för arten utan för hela ekosystemet genom effekter i näringskedjan. När rovfisken försvinner ökar mängden småfisk som äter smådjur eller djurplankton beroende på art. När dessa smådjur och djurplankton minskar i antal ökar mängden fintrådiga alger och växtplankton. Sammantaget påverkas hela ekosystemet av en förändrad andel rovfisk. Rovfisken kan genom sin indirekta påverkan därmed även begränsa effekter av övergödning (algblomning och påväxt av alger). Detta innebär också att ett högre fiske- eller predationstryck som påverkar rovfisken kan förstärka effekter av övergödning.