Uttern tillhör lagparagrafen Statens vilt, och skall skickas till Naturhistoriska riksmuseet (NRM) om den påträffas död. Under fyra månader 2018 obducerades och provtogs 213 uttrar insamlade under 2010-2018, med medel från NV och resultat från dessa redovisas här. Trafik var den vanligaste dödsorsaken bland de insända uttrarna (84%). Sex procent hade drunknat i redskap (kräftburar,mjärde, fisknät) och 10% dog av ”övriga dödsorsaker”. I den senare kategorien ingår bl.a. en uttersom dött i en bäverfälla (Södermanlands län) och en som var olagligt skjuten (Jönköpings län). Frekvensen honor med tecken på reproduktion var 64%, dvs något lägre än tidigare rapporterat (drygt 80% år 2010). Antalet uttrar som skickats in till museet på senare år har minskat något, år 2017 fick vi in 206 uttrar, 2018 – 157 st och år 2019 - 172 st. Anledningen till det minskade antalet inskickade uttrar är okänt, men kan vara relaterat till en sämre reproduktion, något som är viktigt att följa upp i framtiden. Frekvens cystor på sädesledare (64%) verkar ha minskat över tid (frekvensen hos 235 hanar insamlade mellan 1999-2012 var 72%). Dock är den fortfarande mycket högre än vad som observerats i Storbritannien och Danmark (11%).

Antalet uttrar som skickas in till riksmuseet har ökat och numera inkommer utter från i stort sett hela landet. Därmed är uttern nu en utmärkt miljöindikator, och prover från utter har använts i ett stort antal studier om miljögifter. Med ett ökat antal inskickade uttrar till museet har arbetsbelastningen ökat markant.

Uttern är en naturlig inhemsk representant för den akvatiska miljön och en indikator för miljögiftsbelastningen i dess närmiljö. Medelålder för uttern är ca 4-5 år och en för uttern negativ förändring i miljön kan snabbt märkas på populationsnivå. Miljögifter i utter visar med andra ord hur det såg ut i miljön då uttern dog.

Det finns prover av ca 2000 uttrar i MPB från 1968 till idag, vilket ger unika möjligheter till långatidsstudier av nya miljögifter. Här föreslås ett övervakningsprojekt för utter för att säkerställa provtagning av utter till miljöprovbanken, övervaka hälsostatus och miljögiftsbelastning inklusive fortsatt övervakning av hälsotecken och reproduktion.

Tidigare har mink föreslagits som miljöindikator för den akvatiska miljön. Här är uttern en bättre representant på grund av (utan rangordning): 1. Vi har långa tidsserier av utterprover, från 1968-idag. 2. Uttern är större än minken och man kan genomföra flera analyser/individ än på en mink. 3.Uttern är inhemsk art som ökar i antal, minken är en invasiv art som minskar i antal. 4. Vi har rutin och ekonomi för insamling av utter, och får in utter från i stort sett hela landet. 5. Vi har mycket stor kunskap om uttern och dess förekomst i landet. 6. Minken är en invasiv art i Sverige. Det går inte att utesluta att mink som samlas in i det vilda inte direkt härstammar från en minkfarm och är därmed inte representant för miljön den är insamlad från utan snarare från minkfarmen. I och med detta är minken inte lika lämplig som miljöindikator för den akvatiska miljön. Men det finns några fördelar med mink: Det är ett jaktbart vilt och därmed finns det möjligheter att få livsvarma prover förspeciella studier, och man har större möjlighet att välja lite mer exakta områden av intresse (om det finns mink där). Med ett löpande utterprojekt kan man därför tänka sig att ta in mink för separatastudier och jämförelser. Och då förslagsvis områden där det är långt till närmaste minkfarm. En annan fördel med mink är att det har gjorts ett antal laboratorieförsök så man har ett hum om vilka halter av PCB som ger reproduktionsskador.

I ett övervakningsprogram för utter föreslås att max 200 uttrar obduceras och provtas årligen, jämte enstaka minkar och andra mårddjur. Uttrar som saknar lokaluppgift eller fynddatum, är ruttna, förkrossade i trafiken provtas ej men kommer att ingå i statistiken. Ett urval av uttrar bör analyseras löpande för miljögifter. Resultat från övervakningsprogrammet för utter ska registreras till datavärd. Med ett övervakningsprojekt som bas kan analyser av miljögifter läggas till vid behov. Eftersom de flesta miljögifter anrikas i näringsväven finns bra förutsättningar för att identifiera miljögifter i entoppredator som utter även då halterna i fisken är för låg för att detekteras.