Återinventeringen av träden i Östra Barfredhågnas sydsluttning ligger till grunden för en bilddatabas, som användas att övervaka trädgränsens utveckling. Dessutom har landskapsvyer, med ursprungsbilder från 1974 och återfotograferats 2013 och 2019, vilket synliggör eventuella vegetationstrender och samtidigt genereras kunskap om de mekanismer som styr landskapsdynamiken i gränslandet mellan skog och fjäll. Först och främst är det uppenbart att gränsen för mer slutna barrskogssamhällen, ”skogsgränsen”, inte avancerat mot högre nivåer sedan mitten av 1970-talet eller tidigare. Granens och tallens trädgränser är dock klart högre än i början av 1900-talet. I samma perspektiv har björkens trädgräns sänkts marginellt. Inte heller finns några synbara tendenser till att fjällheden skulle vara på väg att ”förbuskas”, exempelvis av högvuxna snår av olika videarter eller dvärgbjörk. För björken finns klara tendenser till en sentida sänkning av dess skogsgräns samt en sedan länge fortgående regressiv populationsutveckling i form av utebliven föryngring (både vegetativ och med frö), avtagande vitalitet samt en påfallande hög dödlighet bland äldre träd. Dock ligger fjällbjörkens trädgräns kvar på samma nivå som 2013. Björkarna i hela undersökningsområdet är över lag gamla (>100 år) och bildanalyserna ger inga belägg för att nya individer har etablerats efter mitten av 1970-talet. Praktiskt taget alla trädformade björkar har nått trädstorlek före 1974.  Granen visar samma mönster som björken med avseende på fröföryngringen, d.v.s. praktiskt taget utebliven nyetablering av unga plantor. Däremot har granens trädgräns stigit fram till 1974, genom höjdtillväxt av gamla kloner men efter 2013 har den retarderat 30m i höjdled.  Tallens trädgräns har stigit mellan 1915 och 2007. Trots en stagnerande trädgräns därefter, så är tallen det enda trädslaget som visar en progressiv trend vad beträffar fröetablering, tillväxt och trädvitalitet, förmodligen på grund av större torktålighet än både björk och gran. Tallens trädgräns har nu också höjts till 965m, dvs. 20m höjning sedan 2013.  Sammantaget så ger det här redovisade projektet, i överensstämmelse med erfarenheter från andra trädgränsområden i fjällkedjan inget direkt stöd för de vegetationsmodeller som hävdar att fjäll och arktisk tundra skulle vara på väg att snabbt täckas av sluten skog eller högvuxna busksamhällen. Projektets begränsade geografiska omfattning manar dock till försiktighet vad beträffar generaliseringar.  Dalarnas fjällområde framstår som ett särskilt lämpligt modellområde när det gäller framtidsprojektioner av balansen mellan skog och fjäll i ett ändrat klimat. Mer översiktliga studier över Dala- och Jämtlandsfjällens trädgräns behöver utföras den närmaste femårsperioden för att se hur allmängiltiga detaljstudien av Östra Barfredhågna är.