Utvärderingen av luftkvaliteten ska, enligt luftkvalitetsdirektivet (2008/50/EG), ske inom fastställda zoner, som täcker in hela medlemslandets territorium. Luftkvaliteten inom varje zon ska klassificeras enligt särskilda utvärderingströsklar som, tillsammans med befolkningsmängd, styr omfattningen av kontrollen inom varje zon. Zonklassificeringen ska ses över minst vart femte år.

I denna rapport redovisas en analys av luftkvalitetssituationen inom Sveriges sex zoner, en klassificering av zonerna utifrån utvärderingströsklarna, en kartläggning av vilka stationer som finns inom zonerna samt identifiering av hur många mätstationer som krävs för respektive zon enligt gällande direktiv för övervakning av luftkvalitet (2008/50/EG, 2004/107/EG). Utifrån detta presenteras också ett förslag på utvärderingsstrategier för de sex zonerna.

År 2011 fastställdes nya bestämmelser (2011/850/EG) (Implementing Provisions on Reporting (IPR)) för rapportering av luftkvalitetsdata och information enligt direktiven (2008/50/EG, 2004/107/EG). IPR trädde i kraft 2014 och innebär avsevärt ökade rapporteringskrav för Sverige. Bland annat innebär de nya kraven att utvärderingsstrategierna för Sveriges sex zoner, enligt luftkvalitetsdirektivet, för det kommande året ska rapporteras tillsammans med detaljerade metadata för alla stationer som ingår i dessa strategier senast i december varje år.

EU:s gränsvärden överskrids i Sverige för luftföroreningarna partiklar (PM10) och kvävedioxid (NO2). Gränsvärdet för kolmonoxid (CO) har också överskridits under vissa år på grund av ett årligt bilevenemang i Stockholm, men generellt sett är halterna av CO i Sverige mycket låga. För övriga luftföroreningar förekommer främst halter under NUT, vilket innebär att luftkvalitetsövervakningen kan utföras genom objektiv skattning och/eller modellberäkningar.

Enligt det framtagna förslaget på utvärderingsstrategier för rapportering till EU framgår att antalet befintliga stationer, med några undantag, räcker för att uppfylla de krav som ställs. För NO2 i zon 2 (Mellansverige) behövs dock ytterligare 3 stationer. I denna studie har emellertid ej tagits hänsyn till om modellberäkningar eller indikativa mätningar utförts, vilket kan medföra upp till 50 % reduktion av det antal mätstationer som krävs.

Även kraven på fördelning mellan stationer i urban bakgrund och gaturum uppfylls för Sveriges rapportering i enlighet med förslag på utvärderingsstrategi. Däremot uppfylls inte kravet på fördelningen mellan PM10- och PM2.5 – stationer fullt ut. Kvoten mellan antalet mätstationer för PM10 och PM2.5 är enligt förslaget 2.7, jämfört med kravets 2.0, vilket innebär att antalet PM10-stationer som föreslås rapporteras är för många i förhållande till PM2.5. Generellt är det dock för halterna av PM10 det föreligger risk för överskridanden av EU-direktiv och utvärderingströsklar i Sverige, medan halterna av PM2.5 är låga. Därmed bedöms det relevant att antalet stationer för PM10 är något högre än för PM2.5 vid Sveriges rapportering till EU.