Efter ansökan från Länsstyrelsens lantbruksenhet beviljade Fiskeriverket 1997 medel att användas till malfiskevård och inventering av malbeståndet i Viråns vattensystem (73000). Beståndet som de senaste åren kommit i blickpunkten och därigenom helt nyligen blivit allmänt känt bedömdes av Länsstyrelsen och Fiskeriverket vara av så stort intresse att ytterligare dokumentation var önskvärd. En viktig uppgift för en länsstyrelse är att dokumentera och kartlägga värdefulla bestånd av skyddsvärda arter och att föreslå och vidta åtgärder till skydd och utveckling av dessa bestånd. Eftersom medlen var relativt begränsade fick insatsen begränsas till de sjöar som på förhand bedömdes intressantast nämligen Försjön, Västerviketorpsjön, Långsjön och Stärringen. Dessa sjöar ligger i ett biflöde som ansluter till Viråns huvudfåra vid Stensjö By. I Försjön som utgör biflödets källsjö är det sedan tidigare känt att det förekommer ett självreproducerande malbestånd. Detta faktum har dock av okänd orsak ej helt slagit igenom i de officiella kanalerna. Bakgrunden till förekomst/uppkomst av detta bestånd är intressant. Beståndet härrör från en utplantering 1979. Vid detta tillfälle flyttades tre st malar i kilosklassen från Emån till den blott 8-10 ha stora sjön. Under årens lopp har dessa fiskar uppenbarligen, mot alla prognoser och odds, lyckats med bedriften att bilda ett vitalt självreproducerande bestånd. Ett stort antal malar i storlekar mellan något hekto upp till runt tio kilo har sedan dess nämligen fångats i sjön. Detta indikerar att åtgärder att bevara, stärka och utveckla de svenska malbestånden kan vara såväl okomplicerade som verkningsfulla. Av intresse var och är därför att följa malbeståndets utveckling i Försjön och hur en spridning av mal nedströms kommer att påverka berörda sjöars fiskbestånd. Därför ville vi genom standardiserade provfisken dokumentera nedströms belägna sjöar med avseende på fiskbeståndets sammansättning innan mal eventuellt kommer in i sjöarna och bildar bestånd i dessa. Förhoppningen är att framtida uppföljningar av utvecklingen kommer att ske med 3-5 års intervall.