Brandhistoriken i 13 reservat i Örebro län undersöktes med hjälp av dendroekologisk metodik. 111 bränder daterades genom att datera 142 tvärsnitt och partiella tvärsnitt av stubbar och träd som skadats i tidigare skogsbränder. Till analysen lades en tidigare undersökning i Murstensdalen i västra delen av Örebro län (Niklasson & Karlsson 1997). Ur materialet kunde bränder dateras från år 1328 och fram till 1821. Från många lokaler var brandhistoriken under senare delen av 1700-tal och 1800-tal svår att rekonstruera pga. stark påverkan av skogsbruk. Trots denna brist är det dock klart att brandaktiviteten minskar någon gång under sent 1700-tal - tidigt 1800-tal. Samtliga bränder daterades i stubbmaterial, lågor eller torrakor. Prover ur enstaka oskadade kvarstående äldre träd konfirmerar en generell avsaknad av brand under 18- och 1900-tal. I enskilda prover varierade brandintervallen mellan 9 och 143 år.För enskilda reservat varierade medelbrandintervall mellan 25 och 58 år, men om bara reservat med fler än 10 registrerade brandintervall räknades var variationen mindre, 29 till 48 år. Medelbrandintervall för alla 156 brandintervall som inträffat i samtliga 142 prover för perioden 1328-1821 var 37,7 år (median 33 år). 90 % av brandintervallen föll inom intervallet 13-80 år. Brandintervallen är mellanvärdenjämfört med norra och södra Sverige. Intervallen är avsevärt kortare jämfört med i de norra boreala delarna, men nästan dubbelt så långa jämfört områden längre söderut.Resultaten visar tydligt i vilken riktning framtida skötsel av barrskogsreservat bör sträva: återkommande bränder av relativt låg intensitet som framför allt tar död på gran.