Riksdagen har antagit ett nationellt miljökvalitetsmål kallat Levande sjöar och vattendrag, formulerat på följande sätt: ”Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara, och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas.” Nationella strategier för hur detta mål ska uppnås har tagits fram av Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Fiskeri verket.Det nationella målet har regionaliserats och delmål har tagits fram av Länsstyrelsen i Västerbottens län. De regionala delmålen säger bl. a. att minst hälften av de skyddsvärda natur- och kulturmiljöerna i länets sjöar och vatten drag ska ha ett långsiktigt skydd 2010, att minst en tredjedel av de från natursynpunkt skyddsvärda vattendragen ska ha återställts 2010 samt attminst en fjärdedel av de människoskapade vandringshindren i länets skyddsvärda vattendrag ska ha åtgärdats 2020. Länsstyrelsen har arbetat fram en regional strategi för hur dessa mål ska uppnås. Den består av fyra delar som nedan presenteras kortfattat.1. Riktlinjer för skyddSkyddsarbetet i länet kommer att i första hand att inriktas på de nationellt särskilt värdefulla vattenområden som redovisats av länsstyrelsen som ett led i miljömålsarbetet. Det handlar om värdefulla naturmiljöer såväl som kulturmiljöer. Arbetet ska bedrivas tvärsektoriellt för att säkerställa att åtgärderna blir de bästa möjliga. Prioriteringen bland de värdefulla vattenmiljöerna ska ske efter en samlad bedömning utifrån fastställda värderingsgrunder och kriterier med avseende på naturvärden, ansvarshabitat och ansvarsarter, fisk- och fiskevärden, kulturvärden,överlappande intressen, landskapsperspektiv, hydrologisk konnektivitet, andra bevarandevärden och praktiska förutsättningar. Eftersom värdefulla miljöer i vattenlandskapet påverkas av åtgärder inom hela avrinningsområdet och eftersom flera olika värden måste hanteras samtidigt krävs en kombination av olika skyddsinstrument för att uppnå fullgott skydd.2. Riktlinjer för restaureringObjekt för restaurering ska i första hand väljas bland de nationellt värdefulla och nationellt särskilt värdefulla vattendragen, samt bland de vattendrag som prioriterats i den regionala kalkningsplanen eller i övrigt räknas som regionalt värdefulla. Genom avlägsnande av vandringshinder skapas fria vandringsvägar, vilket är av mycket stort värde för många olika organismer. Eftersom vattendragen ofta utsatts för rätningar och rensningar av block och sten är det också viktigt att skapa lekbottnar och tillföra död ved. Längs stränderna krävs funktionella skyddszoner. Restaureringsarbetet ska ske med hänsyn till kulturmiljövården. I vissa fall kan också omprövning av vattendomar bli aktuella.3. Modell för urval av områdenEn principiell modell har tagits fram för hur man ska prioritera de viktigaste skydds- och restaureringsobjekten. I ett första steg bedöms hela avrinningsområdets skyddsvärde och restaureringspotential. I ett andra steg bedöms det enskilda objektets (sjöns eller vattendragets) skyddsvärde och restaureringspotential. Resultatet blir att objekten kategoriseras i olika prioriteringsklasser. Bland de högst prioriterade väljs sedan områden ut för skydd och restaurering.4. SamverkanI strategin ingår slutligen beskrivningar av behovet av samverkan mellan de aktörer som har olika roller i arbetet med att bevara sjöars och vattendrags natur- och kulturvärden. Detta arbete innebär vanligen en kombination av olika åtgärder. Ett formellt, långsiktigt skydd kan kompletteras med råd givningsinsatser kopplade till frivilligt hänsynstagande, flexibel förvaltning och skötsel samt regler för hållbart nyttjande. För att detta ska ge önskad effekt är det av avgörande betydelse att samverkan fungerar.