Områdets ”triangulära” form är föranledd av den uppspruckna och komplexa bild isen uppvisade vid tiden för åsanläggningen. Ursprunget till den sydliga ryggformen såväl som till den nordliga dalen härstammar förmodligen från denna tid.Då området höjdes ur havet vid Litorina tid, ca 5000 f Kr, utgjorde det en isolerad holme som under lång tid blev utsatt för vågbearbetning, huvudsakligen från nord, ost och sydost. I samband med detta utbildades det s k Viksta stentorg.I anslutning till ryggformen i områdets sydliga del fick de från väst och sydväst kommande vågorna en sned infallsvinkel varvid en viss strandparallell transport av material ägde rum. I spetsen av ryggformen skedde krumuddebildning, som dock stördes något av från öster kommande vågor. Sandigt material deponerades i den norr om ryggen liggande viken.Vid åsanläggningen bröts isstycken loss ur tunneltaket. Dessa bäddades inom områdets norra del in i åsmaterial och avsmälte så småningom. I samband med landhöjningen bearbetade vågor och strömmar dessa anlagda åsgropar, varvid i gropkomplexets norra del ett kolkbäcken utbildades. Vågor och strömmar bearbetade depressionens västra sluttning varvid finmaterialet sköljdes ur.Under landhöjningens gång avsattes efter de sydligaste två tredje- delarna av västsluttningen samt efter sydsluttningen strandvallar