SAMMANFATTNING

Öländsk tegellav

Psora vallesiaca är rödlistad som akut hotad (CR). Arten var fram till

2005 känd från en lokal på Öland, där den blev funnen 1970. Under 2004–2006 hittades

fyra nya lokaler på Gotland under samma period togs ett åtgärdsprogram fram för att

säkerställa artens fortlevnad i landet. I åtgärdsprogrammet föreslogs en inventering på

Öland och Gotland för att försöka finna nya lokaler i landet och för att få ett bättre grepp

om ekologi, status och utbredning. I denna rapport redovisas resultaten av denna

inventering, som utfördes 2007.

Inga nya lokaler hittades på Öland och chansen att finna nya lokaler där får nu anses som

små. På Gotland hittades fem nya lokaler, varav några med flera dellokaler. Totalt är nu tio

aktuella lokaler kända i landet. På Gotland har arten noterats på sammanlagt 34 block eller

avsatser och täcker nästan 900 cm

2. Lokalerna är spridda på ön, i norr och öster samt längst

i söder. Tre av lokalerna ligger i ett naturreservat och de andra är utan formellt skydd.

Det är nu, genom de nya fynden, möjligt att beskriva artens ekologi mer i detalj. Den

uppträder oftast på väl vittrade kalkstensblock, men även på avsatser. Laven skyr dock den

hårda revkalkstenen som bygger upp de flesta raukar, klintar och hällmarker. Man finner

arten huvudsakligen på sidan av blocken och avsatserna, bara mer sällan på ovansidan.

Lokalerna bör vara ljusa, helt öppna till halvöppna med gles buskvegetation eller spridda

träd. Under dessa förhållanden är arten oftast fertil och mår väl. Under skuggigare

förhållanden mår arten sämre och är ofta steril. Ungefär samma förhållanden gäller dess

släkting falsk guldskivlav

Psora testacea, som dock påträffas på något hårdare, eller

åtminstone inte så vittrad kalksten, men inte heller den växer på revkalksten. Bara på en

lokal uppträder arterna tillsammans och intrycket är därför att om den ena arten finns på en

lokal är sannolikheten inte så stor att den andra finns.

Under inventeringen besöktes de allra flesta områden på Gotland som har gynnsamma

förhållanden för öländsk tegellav. Dessa områden är inte speciellt många då kalkstenen på

de flesta ställen är för hård och inte tillräckligt vittrad. Mörkertalet för arten bör därför,

enligt vår bedömning inte vara så stort. Trots det kan det finnas oupptäckta lokaler eller

delpopulationer.

Flertalet av de aktuella lokalerna hålls mer eller mindre öppna genom bete. Igenväxning är

således inte något större problem idag, men är något man på sikt måsta bevaka. En av

lokalerna bör dock röjas omgående. Stenbrottsverksamhet skulle också kunna utgöra ett

hot mot någon av lokalerna.

Uppföljningen av åtgärdsprogrammet bör nu koncentrera sig på att se till att de tio kända

lokalerna har så gynnsamma förutsättningar som möjligt för öländsk tegellav. Viss

övervakning bör ske, dels på de lokaler där skötselåtgärder görs, dels på några av de

rikligaste lokalerna.