Sammanfattning
För sjunde året i följd inventerades Vänerns fågelskär, dvs. skär med kolonihäckande
sjöfåglar, som en del av miljöövervakningen i Vänern. Ett tjugotal ornitologer inventerade
knappt 640 fågellokaler i mitten av juni enligt en metod som utarbetats speciellt för Vänern.
Inventeringen utfördes på uppdrag av Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Västra
Götalands län samt Vänerns vattenvårdsförbund. Uppgifterna från åren 1993-1999 finns
inlagda i speciell databas som byggts upp för detta ändamål.
Med hjälp av det växande
inventeringsmaterialet kan bl.a. långsiktiga förändringar hos Vänerns sjöfågelbestånd spåras med
allt större säkerhet, förändringar
som indikerar hur väl en viktig del av Vänerns ekosystem
fungerar.
Vänerns två talrikaste måsfåglar fiskmås och gråtrut inräknades i större antal än något tidigare
år sedan inventeringsstarten 1993. Detsamma gäller den sparsamt förekommande silvertärnan.
Skrattmåsarna var betydligt färre jämfört med närmast föregående år, men ändå mer än
dubbelt så många som de två första inventeringsåren. Förekomsten av fisktärna låg nära
genomsnittet för inventeringsåren. Endast en av Vänerns måsfåglar, havstruten, uppvisade en
direkt svag förekomst jämfört med tidigare år.
Silltrut och skräntärna är två måsfåglar som, förutom i Vänern, nästan enbart häckar vid
havskusterna. För andra året i rad ökade antalet silltrutar kraftigt. På fågelskären inräknades
närmare 200 individer. Liksom de tre föregående åren häckade skräntärna med tre par, två i
Västergötland och ett i Värmland. Vänerns få par häckar oftast troget i samma skärgårdar år
efter år.
Mellanskarven är en ny häckfågel på Vänerns fågelskär. Arten konstaterades för första gången
häcka 1989 och har därefter successivt ökat i antal och bildat nya kolonier. År 1999 fanns
totalt knappt 1 100 par fördelade på 15 kolonier i olika delar av sjön. Ökningstakten har dock
mer än halverats de senaste åren, och ingen ny koloni tillkom 1999. Kanske är artens
expansionsfas i Vänern snart till ända.
Vänerns skarvkolonier studeras närmare i denna rapport. Flertalet kolonier har funnits på
fågelskär med större buskage eller glest stående äldre träd, övriga på mer eller mindre kala
fågelskär. Samtliga skarvskär är sedan länge kända som häckplatser för måsfågelkolonier och
är därmed inte attraktiva för landstigning. Någon konfliktsituation med friluftslivet har
sålunda inte uppkommit på häckplatserna.
Det förefaller som om skarvarna söker sig till fågelskär med trutkolonier för att häcka.
Trutarnas antal och den övriga fågelfaunan på skarvskären tycks i genomsnitt inte ha
förändrats påtagligt jämfört med på andra fågelskär sedan skarvarna dök upp. Speciellt
skyddsvärda fågelarter som storlom och skräntärna har regelbundet häckat i anslutning till
skarvkolonier i Vänern.
Vitkindad gås var tidigare känd som en rent arktisk fågelart, men har under senare år börjat
häcka längre söderut, främst i Östersjöområdet. Sedan 1993 har häckning årligen konstaterats
i Vänern. Vid 1999 års inventering inräknades totalt 19 vuxna fåglar. Häckningar
konstaterades på tre lokaler, därav en i norra Vänern och två i Dalbosjön. Liksom sina
artfränder i Arktis häckar Vänerns vitkindade gäss gärna kolonivis i anslutning till trutar som
ger ett visst skydd mot rovdjur.
För roskarlen, en vadare som i Vänern alltid häckar i måsfågelkolonier, är läget nu
katastrofalt. Arten påträffades endast på fyra fågelskär jämfört med tio år 1998. Även från
delar av östkusten, som förutom Vänern är artens enda nuvarande häckningsområde i Sverige,
kommer rapporter om minskning. Från västkusten har arten försvunnit. Mot denna bakgrund
är det inte självklart att huvudorsaken till roskarlens nuvarande situation står att finna i
häckningsområdet.
Våren 1999 nådde Vänerns vattenstånd över högsta dämningsgränsen och var klart högre än
under något tidigare inventeringsår. Ett antal tidigare häckningsskär för tärnor och skrattmås
var vattendränkta. Vid utvärderingen av inventeringsresultatet måste detta beaktas. De lägre
inventeringssiffrorna för några av arterna kanske främst avspeglar förändrade
häckningsförhållanden på grund av högt vattenstånd. Oavsett om så är fallet visar årets
inventering att tillståndet för Vänerns kolonihäckande sjöfåglar, med undantag för roskarl, för
närvarande är gott.
1999. , s. 42