En miljöindikator har som syfte att beskriva ett tillstånd i miljön, dels genom att beskriva

en trendutveckling, dels genom att visa hur situationen är i förhållande till uppsatta

miljömål/gällande miljökvalitetsnormer. För uppföljning av miljömålet Frisk luft behövs en

vidareutveckling och förbättring av de indikatorer som används idag, dels till

Naturvårdsverkets De Facto på nationell bas, dels till Länsstyrelsernas samverkansorgan

avseende miljömålssystemet (RUS)(www.rus.lst.se) på läns- och kommunnivå. I

föreliggande rapport, framtagen av IVL Svenska Miljöinstitutet på uppdrag av

Naturvårdsverket, görs en sammanställning av olika indikatorer, nationella och

internationella samt en översyn av nuvarande indikatorer och datatillgång. Dessutom ges

förslag på format för framtida indikatorer.

Indikatorer är tänkta att kunna användas av en rad olika aktörer med olika kunskapsnivåer

och olika intressen. Utgångspunkten och ambitionen har därför varit att eftersträva ett

lagom antal indikatorer som ska vara relevanta, kunna illustrera trender, vara lätta att förstå och omfatta tillräckligt med underlagsdata för att vara trovärdiga.

Sammanfattningsvis föreslås beräkningen av indikatorer främst baseras på:

års- eller vinterhalvårsmedelvärden för trenduppföljning

dygns- eller timmedelvärden för uppföljning av miljökvalitetsmål/-normer

urbana bakgrundshalter för trender

gaturumshalter för korttidsmedelvärden

användning av samtliga tillgängliga mätdata, med avseende på såväl stationsantal

som startår (förutsatt tillräckligt antal stationer)

befolkningsviktade medelvärden

regional uppföljning, baserad på zonindelning1

I nedanstående tabell sammanfattas förslaget till framtida indikatorer för användning på

nationell nivå. För den regionala redovisningen föreslås uppföljning med motsvarande

indikatorer för respektive zon, med reservation för vissa luftföroreningar (svaveldioxid,

bensen, benso(a)pyren) där dataunderlaget under vissa år kan vara alltför begränsat.