Konstgräs kräver mindre underhåll och möjliggör idrott under betydligt fler timmar per säsong jämfört med naturgräs samtidigt som det är avsevärt bekvämare att idrotta på än traditionella grusplaner. Det finns därför sedan årtionden tillbaka en stark trend att installera konstgräs på ytor avsedda för fotboll, idrott och lek. På fotbollsplaner för seriespel och avanceradbreddfotboll dominerar idag den tredje generationens (3G) konstgräs som har långa konstgrässtrån och fylls med ett bottenlager av sand och ett toppskikt av granulat. Granulaten består ofta av SBR-gummi (från återvunna däck) eller andra polymera elastomerer (tex EPDM eller TPE), men biobaserade granulatmaterial förekommer också, exempelvis kork, kokos, PLA, lignin och valnötsskal. Konstgräs med enbart sand-infill eller helt utan infill finns också. Eftersom gummigranulat från konstgräsplaner är en betydande källa till spridning av mikroplaster överväger EU-kommissionen att förbjuda försäljning av polymerbaseradegranulat som kan bidra till mikroplastspridning. Försäljningsförbudet kommer preliminärt att träda i kraft 8 år efter att beslutet fattats. I denna studie undersöks vilka alternativ till konstgräs med gummigranulat som finns på kort och lång sikt. Tyvärr finns det ännu inga konstgrässystem med helt mikroplastfria infill som i nordisk miljö ger lika goda spelegenskaper året runt som dagens konstgräs med gummigranulat. Många av de alternativa infill som uppfyller FIFAs kriterier kommer med största sannolikhet att omfattas av EU-kommissionens eventuella förbud, exempelvis sand med ett tunt ytlager polyeten, industriellt komposterbara bioplastgranulat och biobaserade kompositmaterial sammanfogade med polymera bindemedel. Det råder delade meningar om vilka mikroplastfria alternativ som idag är bäst för fotbollsspel, men vår samlade bedömning är att högkvalitativ kork är det mikroplastfria granulatmaterial som i dagsläget har bäst förutsättningar att ersätta gummigranulat på fotbollsplaner för seriespel och avancerad breddfotboll. Kork har i likhet med gummi en viss inbyggd fjädring som gör att den ger dämpning även vid minusgrader. De flesta andra naturmaterial, exempelvis fruktkärnor, nötskal, träflis och sand, saknar naturlig fjädring och attraherar dessutom mer vatten, vilket gör att de blir hårdare och halare på vintern. Tillgången på högkvalitativ kork är dock begränsad, så på europeisk nivå bör kork prioriteras till länder med nordiskt klimat och då främst till konstgräsplaner avsedda för seriespel. För ungdomsfotboll och enklare breddfotboll kan infill med enbart sand eller med naturliga biomaterial troligtvis också fungera. Långt innan EU-kommissionens förbud träder i kraft är det dock väldigt sannolikt att fjärde generationens (4G) helt infillsfria konstgräs hinner utvecklats så mycket att det kan användas året runt på alla sorters planer. Det finns visserligen viss tvekan från delar av branschen om det kommer att vara möjligt att uppfylla FIFAs kriterier för hudnötning med helt granulatfritt konstgräs, men utvecklingen går så snabbt framåt att kriterierna nästan garanterat kommer attuppnås. Eventuellt sätts sådana konstgrässystem på marknaden redan i år (2023). Redan idag finns 4G-planer som uppfyller de formella kriterierna för FIFA-quality, men FIFA certifierar i dagsläget inte infillsfritt konstgräs. Den principen dock kan komma att ändras i framtiden. Tidigare studier har visat att vissa granulatfria konstgräsplaner släpper över 50 ggr flerkonstgrässtrån (=mikroplaster) än andra. Det är svårt att fastslå en enskild allmängiltig förklaring till varför konstgrässtrån lossar lättare från vissa mattor än andra, men flera samverkande faktorer har identifierats. Studien sammanställer många generella råd för hur konstgräsplaner bör konstrueras och underhållas för att minimera utsläppen av mikroplaster samtidigt som goda spelegenskaper behålls. Både konstruktionen och underhållet av konstgräsmattan har nämligen stor inverkan på hur lätt konstgräsfibrer lossnar från mattan. En konstgräsmatta består, förutom av eventuellt infill, av tre till fyra komponenter (grässtrån, eventuellt bindgarn, backing-matta och backing-coating) som alla kan påverka hur lätt mikroplaster frigörs från mattan. Materialet i stråna, vanligtvis lågdensitetspolyeten, bör vara av hög kvalitet och ha ett gott skydd mot UV-strålning. Infill med sand skapar extra friktion och denna sandpapperseffekt kan förkorta grässtrånas livslängd. Buntar av grässtrån kan sammanfogas, antingen med bindgarn av nylon eller genom att tvinnas ihop, innan de fästs i backingen. Laboratorietester indikerar att tvinning ger bättre hållbarhet och dessutom bildar bindgarnet mikroplaster om det lossnar från mattan. Backing-mattan består ofta en mjuk polypropen-matta som konstgräsfibrerna sys fast i, men det går också att virka sammanbuntarna av konstgräsfibrer. Backingmaterialet är sällan den svagaste länken i kedjan, däremot har valet av teknik för infästning av gräsfibrerna stor påverkan. Optimering av sömnadsmönster, stygnlängd och virkningsteknik bedöms kunna leda till tydligt förbättrad mekanisk hållfasthet för mattan. Backing-coating appliceras vanligtvis på baksidan av backing-mattan i syfte att stabilisera systemet och få stråna att sitta fast hårdare i mattan. Oftast används antingen flytande SBR-latex eller polyuretan (PU) för att limma ihop konstgrässystemet, men det finns också varianter där en mjuk väv av polyeten fästs på baksidan av backing-mattan. Laboratorietester indikerar att PU ger bättre hållbarhet än SBR-latex, i synnerhet om mattan regelbundet utsätts för fukt. Polyeten-backing som partiellt smälts samman med konstgräsfibrer (av polyeten) borde kunna ge god vidhäftning, men tekniken behöver vidareutvecklas innan den ger lika hög mekanisk slitstyrka som för PU. Vid anläggning av konstgrässystem är det viktigt att säkerställa god dränering så att mattan inte regelbundet står under vatten under lång tid, eftersom det luckrar upp backing-coatingen, förkortar mattans livslängd och ökar risken för mikroplastspridning. Om man inte använder gummigranulat behövs extra stötdämpning under mattan. När mattan nyligen lagts ut och planens alla linjer skurits in bör mattan tvättas för att få bort lösa konstgräs. När man fyller mattan med sand är det viktigt att använda rundpolerad, homogen kvalitetssand som inte klumpar sig och att borsta ned sanden ordentligt i mattan. Om sanden och eventuella granulat är ojämnt fördelade över planen kan grässtråna lägga sig ned, vilket vid idrottande ökar skjuvspänningarna och risken för fibersläpp. Det är därför viktigt att regelbundet borsta planer med sand och/eller granulatinfill så att infillet fördelas jämnt över planen. Infillet bör också luckras upp någon gång per säsong att undvika onödig kompaktering. Snöröjning på konstgräsplaner med gummigranulat och andra mikroplastgenererande infill bör undvikas, men om snöröjning ändå genomförs bör snöhögarna läggas innanför ytterkanten av mattan eller på en hårdgjord asfaltsyta bredvid planen där granulaten lätt kan samlas upp. För att minska konstgrässystemens bidrag till växthuseffekten bör man eftersträva att använda infill av sand eller rena naturmaterial och konstruera systemen så att de är mekaniskt hållbara, lätta att återvinna och innehåller återvunnen råvara. Idealt bör konstgrässystem bestå antingen av monomaterial eller av lättseparerade komponenter av monomaterial, eftersom materialet då blir lättare att återbruka eller återvinna mekaniskt utan kvalitetsförlust (downgrading). Materialvalet får dock inte leda till att mattans livslängd reduceras signifikant. En lång livslängd på mattan är nämligen ett av de effektivaste sätten att reducera konstgräsets klimatutsläpp, detta då mattans genomsnittliga årliga utsläpp är de totala utsläppen dividerat med mattans livslängd. Infillsfria 4G konstgräsmattor innehåller visserligen betydligt mer plast per kvadratmeter än konstgräs med infill, men i och med att de inte behöver något infill och kräver avsevärt mindre underhåll blir deras klimatpåverkan sannolikt ändå begränsad. Sammanfattningsvis kommer det i Sverige att vara krävande men långt ifrån omöjligt att ersätta gummigranulat och andra mikroplastgenererande infill på konstgräsplaner avsedda för fotboll och annan idrott. Granulat av högkvalitativ kork och helt infillsfritt konstgräs är de alternativ som i dagsläget verkar mest lovande, men produktutvecklingen går oerhört snabbt, så det kommer säkerligen fler bra alternativ framöver. De främsta skälen till att vissa konstgräsplaner släpper betydligt mer konstgrässtrån än andra bedöms vara dels hur konstgräsfibrerna sammanfogas och sys/virkas fast i mattan, dels vilket backing-coating material som används och dels hur anläggningen, driften och underhållet av konstgrässystemet sköts.