IVL har på Naturvårdsverkets uppdrag utrett potentialen för ökad materialåtervinning av plast i Sverige baserat på ekonomi, tillgång, klimateffekt och förekomst av farliga ämnen. Syftet med rapporten är att ge viss vägledning för myndigheter och projektfinansiärer i prioriteringsarbete, liksom att ge en överskådlig och lättförståelig analys och bedömning av ”här finns potentialen” för en ökad och säker materialåtervinning av plast i Sverige. Resultaten pekar mot att potentialen för ökad materialåtervinning av plast i Sverige är relativt stor, samtidigt som en god kontroll över förekomsten av farliga ämnen finns. Baserat på analyserna har vi funnit att potentialen är störst för förpackningar (både från hushåll och från verksamheter), plast som uppkommer vid byggnation (inklusive installationsspill) och plast från fordon. För flera av dessa plastavfallsströmmar, särskilt plast från förpackningar är det presumtiva marknadsvärdet av den totalt upparbetade och återvunna plastråvaran stort eller mycket stort (upp till hundramiljonbelopp per år räknat på tillgängliga volymer och priser i Sverige), vilket gör att utrymmet för nödvändiga investeringar för att utveckla återvinningsprocessen är betydande. Vad som också är en förutsättning är att förekomsten av farliga ämnen, vilka skulle kunna försvåra, fördyra eller omöjliggöra en säker materialåtervinning, inte utgör något större hinder för dessa avfallsströmmar. Förpackningar har till exempel en snabb rotation och därmed kända tillsatser. Men även byggavfall uppstår ofta i dedikerade flöden där kontrollen över ingående ämnen är mycket god liksom kunskapen om var den återvunna råvaran hamnar. Materialåtervinning av plast ger i samtliga fall en positiv klimateffekt jämfört med att tillverka plastprodukter utgående från fossil nyråvara. Men det är också skillnad i CO2-belastning beroende på vilken typ av plast man använder. Det medför att man kan göra klimatvinster även genom att byta plasttyp, där så är möjligt. Sammanställningen visar att det finns en potentiell klimatnytta vid byte av en plast sort mot en annan eller genom användning av återvunnen råvara i olika produkter. Den största möjliga minskningen av klimatpåverkan sker vid kombination av båda alternativen, det vill säga att i designstadiet byta ut mot plasttyper som har lägre miljöpåverkan vid nytillverkning och att samtidigt använda största möjliga andel återvunnet material.