Denna rapport ger förslag på hur man kan hantera ansvarsfrågan i samband med efterbehandling av förorenade områden utan att använda föreläggande. Arbetet med förorenade områden bedrivs enligt miljöbalken och syftar till att efterbehandla de många områden i Sverige som förorenats främst av industriell verksamhet. I arbetet med förorenade områden utarbetar tillsynsmyndigheten en ansvarsutredning. Denna syftar till att fastställa om ansvarig för efterbehandling finns och vad som är skäligt att utkräva av denne. Utifrån ansvarsutredningen kan sedan tillsynsmyndigheten besluta om ett föreläggande att utföra en undersökning eller en åtgärd alternativt träffa en överenskommelse med den ansvarige verksamhetsutövaren. Det är det sista alternativet som denna rapport i första hand behandlar. Det kan vara en miljömässig och ekonomisk vinst att ta ett helhetsgrepp om ett förorenat område och göra en efterbehandling som går utöver den del som verksamhetsutövaren har ansvar för. I ett sådant fall ska en del bekostas av verksamhetsutövaren och en del av staten. För att en överenskommelse skall kunna bli aktuell krävs, om statliga bidrag skall komplettera denna, att det förorenade området är ett prioriterat objekt. Prioritering sker främst utifrån ett riskbedömningsperspektiv, vilket innebär att det aktuella området skall tillhöra riskklass 1 enligt MIFO1.  Det ansvar som tillsynsmyndigheten anser att en verksamhetsutövare skall bära uttrycks i vanliga fall med ett föreläggande. Inget hindrar emellertid att det förs en diskussion mellan tillsynsmyndigheten och verksamhetsutövaren och att det i denna diskussion skapas en samsyn beträffande vilka åtgärder som bör vidtas och till vilken del verksamhetsutövaren skall finansiera dessa. En överenskommelse mellan verksamhetsutövaren och myndigheten kan därför ibland vara en effektivare lösning än ett föreläggande. Detta under förutsättning att verksamhetsutövarens ansvar inte förhandlas bort, till nackdel för det allmänna. En grundligt utförd ansvarsutredning är viktig för att få ett bra resultat.  När tillsynsmyndigheterna arbetar med frågor kring förorenade områden tilllämpas reglerna i 10 kap. och 26 kap. miljöbalken samt förordningen om tillsyn enligt miljöbalken. Dessa reglerar den del där ett ansvar för en verksamhetsutövare föreligger. Bidragsförordningen å sin sida kompletterar nämnda regler genom att lämna utrymme för staten att täcka den del av kostnaden som inte omfattas av något ansvar enligt miljöbalken.  I kommunernas arbete med förorenade områden måste man vara extra uppmärksam i de fall där kommunen både är tillsynsmyndighet och ansvarig verksamhetsutövare. Att ett kommunalt tillsynsorgan har tillsyn över kommunal verksamhet ställer stora krav på objektivitet. Kommunen axlar dessutom ofta rollen som huvudman för större efterbehandlingsprojekt. 

Naturvårdsverket fattar beslut enligt bidragsförordningen om den del i efterbehandlingsprojektet som verksamhetsutövaren inte kommer att svara för. Myndigheternas och kommunens olika roller utvecklas vidare i avsnitt ”Roller” på sid 44. Innan en överenskommelse kan träffas mellan tillsynsmyndigheten och verksamhetsutövaren krävs att parterna träffas. På mötena måste lämpliga personer delta och minnesanteckningar föras. Naturvårdsverket är den aktör som skall fatta beslut om att bidra med de pengar som verksamhetsutövaren inte kommer att svara för och på så vis fyller Naturvårdsverket en viktig funktion i arbetet med överenskommelser för förorenade områden. I samband med beslut om bidrag gör Naturvårdsverket en egen bedömning av ansvarsfrågan. Tillsynsmyndigheten ska å sin sida fatta beslut om ansvaret och hur detta skall ta sig uttryck; åtgärder, pengar, material eller dylikt. Det tillsynsmyndigheten och verksamhetsutövaren kommer överens om skall dokumenteras och därefter bekräftas av tillsynsmyndigheten genom ett beslut i enlighet med myndighetens beslutsordning. Exempel på hur ett avtal och ett beslut kan formuleras återfinns i denna rapport. Till hjälp för tillsynsmyndigheten finns även två flödesscheman och en checklista. Dessa syftar till att enkelt och överskådligt beskriva olika processer som är aktuella i arbetet med förorenade områden

¹ Kvalitetsmanualen, avsnitt 9 – s.1