Enligt miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker ska minst 12 000 ha våtmarker och småvatten anläggas eller återställas i odlingslandskapet till år 2010. De ansvariga myndigheterna och miljömålsrådet har föreslagit en revidering och förlängning av delmålet så att ytterligare 5 000 ha våtmarker ska återskapas till år 20153. Förslaget ligger nu hos regeringen.Arbetet med våtmarker i odlingslandskapet bidrar till målen med vattenförvaltningen och flera andra miljökvalitetsmål, i första hand Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag, Hav i balans samt levande kust och skärgård, Ett rikt odlingslandskap samt Ett rikt växt- och djurliv. Återskapande och restaurering av våtmarker bidrar till bättre vattenkvalitet och till att bevara och stärka den biologiska mångfalden i landskapet. Våtmarkerna kan även ha betydelse för kulturmiljövården, friluftslivet, jakt, fiske och för att jämna ut flödesvariationer. Våtmarkskedjan beskriver de olika steg som behövs i våtmarksarbetet. Den här rapporten ger främst handledning om kedjans första länk – framtagande av planeringsunderlag för våtmarker. Det avslutande avsnittet ger också råd om hur själva våtmarksarbetet kan organiseras, samordnas och hur kvalitativa och kvantitativa mål kan formuleras.Arbetet med planeringsunderlag har för tydlighets skull delats upp i sex steg. Den inledande planeringen omfattar organisation och avgränsning av arbetet samt samordning med annan verksamhet som rör arbete med anläggning och restaurering av våtmarker och vattenmiljöer. Därefter bör en behovsanalys genomföras, med utgångspunkt från nationella och regionala miljömål och med fokus på huvudsyftena vattenrening och biologisk mångfald. I det tredje steget kan potentiella viktiga områden för våtmarksåtgärder, och kanske enskilda objekt, pekas ut för vidare utredning. Det är viktigt att i detta skede kontakta berörda nyckelpersoner och grupper, till exempel markägare, brukare och företrädare för dikningsföretag.Rekommendationen är att därefter göra en analys av om det finns geografiska överlapp mellan till exempel infrastruktur, restriktioner i landskapet, fiskeintressen eller kulturmiljövärden, som kan innebära hinder och begränsningar för våtmarksarbetet. I steg fem sker en preliminär klassning och urval av enskilda områden, där den sammanvägda nyttan bedöms genom att ställa eventuella andra intressen mot miljövinsterna med en våtmark. Områden med svåröverkomliga intressekonflikter bör sållas bort. Beroende på ambitionsnivå, bör man i ett sista steg göra en fördjupad klassning och slutlig prioritering av kvarvarande områden och objekt. Då behövs kontakt med enskilda berörda och fältbesök för att få underlag till bedömning av bland annat praktisk genomförbarhet, kostnadseffektivitet samt behov av rättslig prövning.Parallellt med den geografiska planeringen av våtmarker är det viktigt att se till att praktiskt genomförandearbete planeras, organiseras och samordnas. Rapporten ger råd om hur detta arbete kan struktureras. _{³ Miljömålsrådet, 2008.}