Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
Ändra sökning
RefereraExporteraLänk till posten
Permanent länk

Direktlänk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Åtgärdsprogram för laestadiusvallmo 2010–2014: (Papaver radicatum ssp. laestadianum)
Ansvarig organisation
2010 (Svenska)Rapport (Övrigt vetenskapligt)
Abstract [sv]

Laestadiusvallmo (Papaver radicatum ssp. laestadianum), eller pältsavallmo som den ibland kallas, är en underart av fjällvallmo (Papaver radicatum Rottb.) och är endemisk för Skandinavien. I Sverige har den endast påträffats på fjällen Pältsan och Måskokaise i Karesuandoområdet, Torne lappmark, där populationerna tillsammans hyser över 500 individer. I Norge finns 11 lokaler angivna i Troms (Balsfjord, Målselv och Storfjord). Två av lokalerna, Sohtungaise i Balsfjord och Isdalsfjell i Målselv, har inte besökts under de senaste 70–80 åren. Den största lokalen i Norge omfattar ca 1000 individer (Heggelund 1993). Laestadiusvallmon är klassificerad enligt kategorin Ej tillämplig (NA) i den svenska rödlistan (Gärdenfors 2010). I Skandinavien har flera underarter av fjällvallmo beskrivits (Nilsson 2001, Lid 2005). Fjällvallmogruppen har en bicentrisk utbredning i Skandinavien samt förekommer på Island och Färöarna (Jalas & Suominen 1991). Det speciella utbredningsmönstret har varit en central fråga i diskussioner om fjällväxternas invandring efter senaste istiden (Weichselistiden, 11 000–115 000 år tillbaka). Fjällvallmons differentiering i ett antal morfologiskt skilda populationer har tolkats som att populationerna har varit skilda från varandra under en lång tidsperiod och med en möjlig överlevnad på isfria områden (Dahl 1987). Senare studier av Nordal m.fl. (1997), Selin (1998) och Solstad (2009) pekar dock på att fjällvallmons morfologiska differentiering troligtvis skedde under postglacial tid (6 000–8 000 år tillbaka). Under den postglaciala värmetiden nådde trädgränsen högre än idag vilket begränsade fjällvallmons utbredning till separata områden i högfjällen (Birks 1993).Laestadiusvallmon växer i högfjällen, i instabila miljöer som rasbranter och flytjordsområden. I Norge förekommer den även på älvöar nedanför skogsgränsen. Fjällvallmon är mycket känslig för konkurrens från annan växtlighet. Med nuvarande klimatförändring som skjuter vegetationsgränsen uppåt kan en igenväxning av lokalen vara ett framtida hot. Andra potentiella hot kan vara bete från djur som exempelvis ren och hare, eller tramp. Å andra sidan kan tramp från till exempel ren eventuellt gynna arten om det förhindrar igenväxning.Laestadiusvallmon är utpräglat störningsgynnad och kan på så sätt tjäna som modellart för störningsgynnade arter i de nordligaste fjällen.Åtgärdsprogrammets målDet kortsiktiga målet är att laestadiusvallmon år 2014 finns kvar i PältsanMåskokaiseområdet i samma omfattning som idag. Dellokalerna ska ha ett stabilt antal individer. Det långsiktiga målet är att förekomsten år 2026 har samma omfattning som idag.Detta åtgärdsprogram är en vägledning och utgör inte ett legalt bindande handlingsprogram. Föreslagna åtgärder•     Nuvarande förekomst i Sverige inventeras för att ge kunskap om antaldellokaler och individer.•     De norska förekomsterna bör, i samverkan med Norge, inventeras för att gekunskap om artens totala utbredning.•     Femton provrutor läggs ut på Pältsan och Måskokaise för långsiktiga studierav artens populationsbiologi.•     Åtta provrutor läggs ut på Pältsan och Måskokaise för en studie avlaestadiusvallmons respons på manuella störningar.•     I provrutorna registreras graden av bete och tramp från djur som exempelvisren och hare.KostnaderKostnader för de föreslagna åtgärderna uppskattas till 190 000 SEK för perioden 2010–2014.

Ort, förlag, år, upplaga, sidor
Stockholm: Naturvårdsverket, 2010. , s. 30
Serie
Rapport / Naturvårdsverket, ISSN 0282-7298 ; 6477
Nationell ämneskategori
Miljövetenskap
Identifikatorer
URN: urn:nbn:se:naturvardsverket:diva-9434ISBN: 978-91-620-6477-8 (tryckt)OAI: oai:DiVA.org:naturvardsverket-9434DiVA, id: diva2:1617502
Tillgänglig från: 2021-12-07 Skapad: 2021-12-07 Senast uppdaterad: 2021-12-07Bibliografiskt granskad

Open Access i DiVA

fulltext(578 kB)13 nedladdningar
Filinformation
Filnamn FULLTEXT01.pdfFilstorlek 578 kBChecksumma SHA-512
796ddf5387acf07017a81cd4584fff3513a1f7f10ac1126c3e3ff837dbbf24c3c4baf5f555df2740fb5d37ac510206ae18bfef6246917150f4229345471fc2ab
Typ fulltextMimetyp application/pdf

Miljövetenskap

Sök vidare utanför DiVA

GoogleGoogle Scholar
Totalt: 13 nedladdningar
Antalet nedladdningar är summan av nedladdningar för alla fulltexter. Det kan inkludera t.ex tidigare versioner som nu inte längre är tillgängliga.

isbn
urn-nbn

Altmetricpoäng

isbn
urn-nbn
Totalt: 116 träffar
RefereraExporteraLänk till posten
Permanent länk

Direktlänk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf