Naturvårdsverket har fått i uppdrag av regeringen att, i samråd med Boverket Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten ta fram en vägledning som tydliggör möjligheterna till etablering av vindkraft i Natura 2000-områden. En förutsättning för sådan etablering är enligt regeringens uppdrag att verksamheten inte skadar livsmiljön eller att bevarandet av arter som avses skyddas på ett betydande sätt försvåras. Vägledningen ska belysa hur kunskapsbehovet kan tillgodoses och möjliga synergier. Den ska utgå från Europeiska kommissionens vägledning om Natura 2000 områden och vindkraft som publicerades hösten 2010.Syftet med Natura 2000 är enligt EU kommissionen att säkerställa den långsiktiga överlevnaden av Europas mest värdefulla och hotade arter och naturtyper. Samtidigt är ett ökat utnyttjande av vindkraft nödvändigt för att uppnå riksdagens och EU:s mål för en växande andel förnybar energi.Det finns begränsade möjligheter till vindkraftetablering i ett Natura 2000-område. Etablering är huvudsakligen möjlig i sådana delar av ett Natura 2000-område där det inte förekommer livsmiljöer eller arter som området avser att skydda. Det krävs alltså att en etablering av vindkraft inte leder till skador eller betydande störningar på de livsmiljöer och arter som avses skyddas av det aktuella Natura 2000-området, dvs. att det finns förutsättningar för tillstånd enligt 7 kap. 28 b § miljöbalken. Redan en risk för betydande påverkan aktualiserar tillståndskravet. Etablering av vindkraft i Natura 2000-områden bedöms därmed alltid kräva tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken. På grund av lagstiftningens utformning kan inga generella utpekanden av lämpliga eller olämpliga Natura 2000-områden göras, utan en prövning måste ske i varje enskilt fall inför en eventuell etablering.Om följande tre förutsättningar samtidigt uppfylls kan regeringen lämna tillåtelse till tillstånd trots skada eller betydande störning: 1) andra alternativ saknas, 2) det finns tvingande orsaker av väsentligt allmänintresse och 3) det finns möjlighet till kompensationsåtgärder. Är det aktuella området dessutom ett naturreservat eller en nationalpark behöver ärendet prövas utifrån de inskränkningar i användningen av markoch vatten som gäller för respektive område.Vid en tillståndsprövning enligt 7 kap. 28 a-b §§ miljöbalken krävs en MKB (miljökonsekvensbeskrivning). Lokaliseringsfrågan är särskilt viktig då ett Natura 2000-område berörs av en vindkraftsutbyggnad. MKB:n ska även beskriva hur verksamheten ensam eller tillsammans med andra pågående eller planerade verksamheter kan påverka de livsmiljöer och arter som området avser att skydda. För varje livsmiljö eller art ska en bedömning göras om en skada eller en betydande störning kan uppkomma av den samlade påverkan. Det är viktigt att kunskapsunderlaget håller sådan kvalité att det är möjligt att fastslå om skada eller betydande störning riskeras på området till följd av en vindkraftsetablering.Det finns två olika typer av riksintressen. Riksintressen enligt 3 kap. miljöbalken och riksintressen enligt 4 kap. miljöbalken. Även om det inte är vägledningens huvudsyfte, är det i sammanhanget av intresse att belysa hur avvägningar mellan olika riksintressen enligt miljöbalken ska hanteras. Energimyndigheten har med stöd av 3 kap. 8 § miljöbalken och 2 § hushållningsförordningen (1998:896) angett områden som myndigheten ur ett nationellt perspektiv anser är särskilt lämpliga för etablering av vindbruk, s.k. riksintressen för vindbruk. Riksintressen enligt 4 kap. miljöbalken, till vilka Natura 2000 hör, förtecknas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Uppstår en konfliktsituation mellan olika riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken, bör först prövas huruvida en ansökt verksamhet [etablering av vindkraftverk] strider mot riksintressen i 4 kap. miljöbalken innan det bedöms om riksintressen enligt 3 kap. miljöbalken föreligger. Vidare gäller, enligt 4 kap. 8 § miljöbalken, att verksamheter eller åtgärder som kräver tillstånd enligt 7 kap. 28 a § får komma till stånd endast om sådant tillstånd har lämnats.Vid vindkraftsetableringar i Natura 2000-områden är risken för betydande skada eller försämring stor. Därför bör i normalfallet andra platsval för etablering av vindkraft prioriteras. I guiden från EU kommissionen (kap. 4) framgår att det första steget i en beslutsprocess om etablering av vindkraft bör vara att hitta en lämplig lokalisering. I samma avsnitt framgår att områden med lämpliga vindförhållanden för vindkraftetablering i stor omfattning överstiger ytan av de skyddade områdena i Europa. Genom fysisk planering kan målkonflikter förebyggas och etableringen av vindkraft styras till lämpliga områden. Kunskapen om vindkraftens påverkan på livsmiljöer och arter har ökat väsentligt under de senaste åren, bl.a. tack vare kunskapsprogrammet Vindval. Det behövs dock ytterligare kunskap (främst en fördjupning samt uppföljning av miljökonsekvenser vid byggda anläggningar). Etablering av vindkraft kan påverka naturvärden i ett Natura 2000-område på flera olika sätt. I marin miljö utgör vindkraftverkens fundament artificiella rev som under vissa förutsättningar kan ge positiva synergieffekter genom att nya ytor blir habitat för växter och djur. På land däremot är verksamheter som innebär att nya vägar måste etableras i regel olämpliga inom Natura 2000-områden eftersom vägar normalt leder till habitatförlust, försämringar av habitat genom fragmentering och förändringar i de ekologiska förutsättningarna. Möjligheter att etablera vindbruk inom SPA-områden (Special Protection Area) utan att försvåra för de fågelarter som avses skyddas där, är begränsade. Slutligen måste de kumulativa effekterna (där olika negativa effekter för miljön av mänsklig påverkan adderas) beaktas. Eftersom alla påverkansfaktorer sällan är kända varken för ett habitat eller för en art finns det en uppenbar risk att den kumulativa effekten underskattas. Vägledningen avser endast etablering av vindkraft i själva Natura 2000-områdena, inte etableringar utanför områdena eller etableringar i andra skyddade områden som inte samtidigt är Natura 2000-områden.Vägledningen omfattar både land och havsmiljö men havsmiljöerna har getts mer utrymme på grund av att kunskapsbristen är större inom dessa miljöer. Vägledningen bygger dels på ett tidigare regeringsuppdrag från 2009 som var begränsat till marina Natura 2000 områden och dels på EU kommissionens riktlinjer om Natura 2000 och vindkraft.