Detta åtgärdsprogram för svampar i ängs- och betesmarker omfattar perioden 2011–2015 och innehåller ett antal rekommenderade åtgärder. Programmet är av vägledande karaktär och inte juridiskt bindande. Blårödling (Entoloma bloxamii), fager vaxskivling (Hygrocybe aurantiosplendens) och praktvaxskivling (Hygrocybe splendidissima) tillhör den artkonstellation som ibland kallas ängssvampar. Det är svamparter som förekommer i mager ogödslad grässvål på fastmark i öppna naturbetesmarker och slåtterängar. Vissa av arterna finns också i ädellövskog och kalkrika skogar. Praktvaxskivling finns mest i sydvästra Sverige, de två andra finns på spridda lokaler från södra Sverige norrut till Jämtlands och Västerbottens län. Utanför Sverige är praktvaxskivling främst funnen i Västeuropa, de två andra finns spridda i stora delar av Europa. Blårödling är även känd från Asien och Nordamerika. I Sverige är blårödling den sällsyntaste av de tre arterna med ungefär 50 kända lokaler efter 1990, medan fager vaxskivling har ca 70 och praktvaxskivling ca 100 kända lokaler. Många gamla lokaler är kraftigt försämrade på grund av igenväxning. Andra hot är konstgödning och annan gödning, kvävenedfall, plantering, skogsbruk, plöjning, felaktig skötsel och exploatering. Populationerna av dessa arter är troligen på sin lägsta nivå på flera hundra år. ArtDatabanken bedömer att bara ca 20 % av lokalerna för blårödling, fager vaxskivling och praktvaxskivling är kända för närvarande.Blårödling, fager vaxskivling och praktvaxskivling förekommer främst på lokaler som har kvaliteter som är mycket lämpliga för ängssvampar. Det gör att dessa lokaler ofta hyser många olika arter av ängssvampar inom mindre områden, så kallade ”hot spots”. Sådana ängssvamplokaler av hög kvalitet behövs för de tre programarternas framtida spridning och populationstillväxt, oavsett om de tre programarterna har påträffats där eller inte. I programmet listas 146 arter ängssvampar som följearter, och av dessa är 63 upptagna på den nationella rödlistan, inklusive åtgärdsprogrammets tre arter. De rödlistade arterna kan ses som indikatorarter för att identifiera lämpliga habitat. Samtliga rödlistade ängssvampar kommer dessutom gynnas av programmets åtgärder, även om dessa åtgärder är särskilt riktade mot blårödling, fager vaxskivling och praktvaxskivling.Ängs- och hagmarksinventeringen (1988–1992) och ängs- och betesmarksinventeringen (2002–2004) har beskrivit floran och vegetationen i naturbetesmarker och slåtterängar. Idag sköts ca 450 000 ha betesmarker och 8 000 ha slåtterängar årligen inom ramen för Landsbygdsprogrammet (2007–2013). Dessa inventeringar har förbättrat möjligheterna att sköta och behålla kvarvarande populationer av hotade ängssvampar. Dock är det inte alltid så att viktiga floralokaler är viktiga för ängssvampar eller vice versa. Kunskapen om ängssvampars ekologi, miljökrav och skötselbehov generellt, och dessa tre arter i synnerhet, är ännu bristfällig, men en skötsel inriktad på att bevara näringsmässigt utmagrade marker gynnar även ängssvampar. 

Åtgärdsprogrammet föreslår följande åtgärder: 1) Framtagande av inventeringsmetodik, 2) Utbildning av inventerare samt rådgivare och förvaltare på statliga och kommunala myndigheter, 3) Inventering för att bättre bedöma arternas aktuella status (återbesök på kända lokaler och riktad nyinventering) samt bedömning av skötselbehov, 4) framtagande av metodik för nationell och regional prioritering av viktiga lokaler för bevarande av ängssvampar, 5) upprättande av regionala åtgärdsplaner, 6) genomförande av skötsel, restaurering och uppföljning, 7) information till markägare och brukare 8) upprättande av forskarkontakterLänsstyrelsen i Kronobergs län koordinerar åtgärdsprogrammet nationellt. Kostnaden för genomförande av detta åtgärdsprogram uppgår till 3 520 000 SEK för perioden 2011–2015.