Syfte Det huvudsakliga syftet med vägledningen är att ange en inriktning för hur naturvärden i skogar och andra trädbärande marker i nationalparker, naturreservat, Natura 2000-områden och områden med naturvårdsavtal ska förvaltas under perioden 2013 - 2020. Inriktningen ska bidra till uppfyllelse av miljökvalitetsmålen Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö, Myllrande våtmarker och Ett rikt växt- och djurliv och bidra till att nå gynnsam bevarandestatus för de naturtyper och arter som ingår i art- och habitatdirektivet respektive fågeldirektivet. För att uppnå ovanstående syfte ska vägledningen:  ge vägledning vid val av förvaltningsinriktning (från fri utveckling till aktiv skötsel) i områden som skyddas,  ange prioriteringar för genomförande av åtgärder inom ramen för gällande beslut och skötselplaner,  peka ut de viktigaste skötselmetoderna och restaureringsåtgärderna samt huvudsakliga prioriteringar för perioden 2013 – 2020,  ge riktlinjer för genomförande av åtgärder så att dessa sker med stor hänsyn och leder till ett bra resultat. Utgångspunkter Skyddade skogar har mycket stor betydelse för den biologiska mångfalden, forskningen och friluftslivet. Vägledningen tar sin utgångspunkt i att skyddade områden har en unik funktion för bevarandet av skogslandskapets naturvärden då de oftast utgör de områden som har högst biologiska värden jämfört med det övriga landskapet, i form av viktiga ekologiska strukturer och gammal skog. De bevarandevärden som finns i skyddade områden är utgångspunkten vid bedömningen av förvaltningsbehovet. Inriktningen för den naturvårdande förvaltningen av de skyddade områdena är därför att de prioriterade bevarandevärdena inom respektive område ska bevaras. Eventuellt behov av skötselåtgärder för att främja bevarandevärdena avgörs av hotbilden mot de prioriterade bevarandevärdena och bara indirekt av brister i skogslandskapet som helhet. Behovet av naturvårdande skötsel uppstår när det finns ett behov av att genomföra åtgärder för att gynna bevarandevärden på kort och lång sikt. De viktigaste hoten mot bevarande av utpekade naturtyper och arter i skyddade områden bedöms vara att:  naturliga störningar som brand och översvämningar ofta är satta ur spel vilket har lett till tätare och mörkare skogar, tjockare humustäcken, få lövrika successioner och att viktiga ekologiska strukturer inte vidmakthålls eller skapas  historisk markanvändning i form av bete, lövtäkt och slåtter har upphört vilket lett till igenväxning, tjockare humustäcken och avsaknad av mosaikmiljöer  påverkan av tidigare markanvändning förändrat ekosystemens struktur och funktion negativt genom avverkningar, vilket lett till färre gamla träd och mindre död ved, och markavvattning som i grunden ger negativ påverkan på ekosystemets funktion  de skyddade områdena är små och utgör en liten del av ett landskap som i övrigt sköts med skogsbruksmålsättningar Prioriterade inriktningar  De bevarandevärden som finns i skyddade områden är utgångspunkten vid bedömningen av förvaltningsbehovet. Därför ges hög prioritet till att upprätthålla och/eller återintroducera de processer som är grundläggande för naturtypernas ekologiska funktionalitet. Detta bedöms ge långsiktigt positiva effekter på naturtypernas och arternas bevarandestatus. Det bedöms också ge positiva effekter på kort sikt. De grundläggande och högst prioriterade förvaltningsinriktningarna för perioden 2013 - 2020 är därför:  Upprätthållande och/eller återintroduktion av brand som naturlig störning i boreal och boreonemoral region  För att nå detta föreslås att regionala planer tas fram och genomförs samt att kompetensutveckling genomförs. Vidare föreslås att alla län i boreal och boreonemoral region prioriterar att genomföra naturvårdsbränning så att man får egen erfarenhet av bränning och går från förberedelser till handling.  Upprätthållande och/eller återställande av översvämningsregimer och återställning av dikade marker  Kartläggning och prioritering av de viktigaste objekten för svämlövskog att åtgärda föreslås tas fram tillsammans med en vägledning för hur arbetet ska ske. Därefter arbetar länsstyrelserna, med stöd av centrala myndigheter, med att återställa naturlig hydrologi i prioriterade objekt. Återställning av dikad mark genomförs i prioriterade objekt  Upprätthållande och/eller återintroduktion av hävd, framför allt i ängs- och hagmarker i nemoral och boreonemoral region  Regionala planer för prioritering föreslås tas fram och att restaurering genomförs i de viktigaste objekten samtidigt som pågående hävd fortsätter.  Upprätthållande av fri utveckling  Fri utvecklig föreslås som främsta förvaltningsinriktning i objekt där intern dynamik bör råda. Ovanstående förvaltningsinriktningar utgör grunden för ett framgångsikt arbete, men dessa behöver kompletteras med fler åtgärder under perioden 2013 - 2020 för att lösa bevarandeproblemen. Därför behöver de grundläggande förvaltningsinriktningarna kompletteras med följande prioriterade åtgärder:  Begränsning av gran i ädellövskogar  Detta är en högt prioriterad åtgärd i nemoral region och en viktig åtgärd för att hålla undan en onaturligt hög graninväxning i boreonemorala lövskogar.  Begränsning av gran i triviallövskogar  Detta föreslås ske som en artinriktad åtgärd i boreala lövbrännor och som en åtgärd för att hålla undan en onaturligt hög graninväxning i nemorala och boreonemorala lövskogar.  Begränsning av gran i tallskog  Detta föreslås framför allt för bevarande av tallevande insekter.  Borttagande av främmande trädslag