Denna rapport presenterar en kartläggning av utvärderade styrmedel för hållbar konsumtion samt en sammanfattning av effekter, framgångsfaktorer, svårigheter och erfarenheter av dessa styrmedel från genomförda utvärderingar av dessa. Kartläggningen har utgått från en uppdatering av de styrmedel som ingick i den fördjupade utvärderingen 2012. Uppdateringen har skett genom förfrågningar efter utvärderingar hos ansvariga myndigheter samt svenska och utländska forskningsinstitutioner. Förfrågningar genomfördes under perioden den 21 juli – 15 augusti 2014. Insända utvärderingar har gåtts igenom och dess slutsatser sammanfattats. Kartläggningen omfattar både utvärderingar (dvs. ex post analyser) och framåtblickande ex ante analyser i de fall de senare har inslag av ex post analyser av befintliga styrmedel. Med styrmedel för hållbar konsumtion avses här styrmedel som syftar till att direkt påverka hushållens konsumtionsbeteenden i mer resurseffektiv eller hållbar riktning. Med syftet ”direkt påverka” förstås en tydlig koppling mellan styrmedel och konsumtionsval och konsumenters efterfrågan. Inom detta uppdrag betyder detta antingen att lagstiftningen bakom styrmedlet juridiskt utdelar direkta skyldigheter till konsumenter/fysiska personer utifrån ett miljöstyrande perspektiv, t.ex. regleringen av enskilda avlopp enligt miljöbalken eller koldioxiddifferentierad fordonsskatt för fordonsägare, och/eller att styrmedlet i lagstiftning, propositioner eller andra förarbeten har det uttryckliga syftet att påverka hushållens konsumtionsbeteenden i mer resurseffektiv eller hållbar riktning, t.ex. koldioxidskatt.Sammantaget kan sägas att urvalet av styrmedel och utvärderingar i denna rapport är ett resultat av att styrmedlen ska vara direkt riktade mot konsumtionsbeteende enligt ovan och förekomma i minst en utvärdering som har ett miljöperspektiv. Det finns därför många styrmedel som inte omfattas av denna kartläggning. Det är t.ex. styrmedel där inte utvärderingar av konsumtionsbeteende har inkommit, styrmedel såsom elcertifikatsystemet eller handel med utsläppsrätter eftersom lagstiftningen bakom dessa inte utdelar juridiska skyldigheter till konsumenter/fysiska personer och/eller de saknar uttryckliga syften i lagstiftning och förarbeten att påverka särskilt hushållens konsumtionsbeteenden i mer resurseffektiv eller hållbar riktning. Styrmedel som t.ex. fastighetsbeskattning, mervärdeskatt och ROT-avdrag omfattas inte heller eftersom de i lagstiftning eller förarbeten saknar syfte utifrån miljöperspektiv. Detta hindrar inte att dessa styrmedel kan ha indirekt påverkan på konsumtionsbeteende som både främjar eller motverkar en hållbar utveckling sett utifrån ett miljöperspektiv. Utvärderingarna är genomförda av ansvariga myndigheter, konsulter, universitet och forskningsinstitut. Denna rapport sammanfattar enbart slutsatserna från utvärderingarna och innehåller således inga egna slutsatser av författarna. Korta sammanfattande slutsatser av författarna återfinns dock i kapitel 7.5. Sammanlagt omfattar rapporten 32 styrmedel vilka är presenterade inom konsumtionsområdena Boende, Kommunikation, Shopping samt Ätande. Bland de utvärderade styrmedel som omfattas har den koldioxiddifferentierade fordonskatten, miljöbilspremien och trängselskatterna i Göteborg och Stockholm inom konsumtionsområdet kommunikation varit styrmedel som enligt utvärderingarna haft entydiga signifikanta effekter på konsumtionsbeteendet på kort sikt. Utvärderingarna av den koldioxiddifferentierade fordonskatten och miljöbilspremien baseras på ekonometriska modeller för att isolera statistiska orsaksverkanssamband mellan styrmedel och effekter på observerat beteende. Resultaten är statistisk signifikanta. Utvärderingarna av trängselskatterna noterar en kortsiktig minskning av biltrafiken vid skatternas införande. Utvärderingarna använder dock inte metoder för att isolera effekterna från trängselskatten från andra faktorer som skett samtidigt, t.ex. införandet av andra åtgärder såsom utbyggnad av kollektivtrafik. Att trängselskatterna ligger bakom de största av de observerade effekterna baseras i dessa utvärderingar på kvalitativa bedömningar. Utredningen av trängselskatten i Göteborg finner vidare att ingen annan enskild åtgärd ger samma effekt på trafikmängderna som trängselskatten.Inom konsumtionsområdet Boende har flera bidrag och stöd för installationer av miljöförbättrade åtgärder i bostader utvärderats. Sammantaget finner utvärderingarna i huvudsak ofta begränsade effekter på åtgärdsbeteende från subventioner såsom bidrag och stöd. Även om många åtgärder har fått subventioner finner utvärderingarna att många individer i enkätstudier anger att de skulle ha gjort åtgärderna även om subventionerna inte hade funnits. Detta kan delvis bero på att lönsamheten hos flera av de ofta energibesparande åtgärdernas påverkas av att det redan finns energi- och koldioxidskatter. Det gör att den faktiska effekten av styrmedlet blir mindre vilket också gör att kostnaden för bidragen och stöden (mätt som kr per kg reduktion) ökar. Utvärderingarna kommer i några fall också fram till att subventionerna generellt sett inte gjort åtgärderna privatekonomiskt lönsamma. Även teoretiskt sett borde stöden i sådana fall enligt utvärderingarnas slutsatser inte ha någon större effekt på konsumtionsbeteendet. Vissa stöd, t.ex. installationer av solvärme och solceller, bedöms dock ha lett till att åtgärder har tidigarelagts samt ökad teknikutveckling. Inom konsumtionsområdet Boende finns även utredningar av plan- och bygglagen samt regleringen av enskilda avlopp enligt miljöbalken. Dessa tillhör de få styrmedel där privatpersoner omfattas av prövning (lov enligt PBL respektive tillstånd enligt miljöbalken). Det är i dessa fall kommunen (byggnadsnämnden respektive miljönämnden) som prövar och utövar tillsyn. Fysiska personer omfattas främst av Plan- och bygglagen (PBL) genom regleringen av byggnation av småhus. Regleringen av enskilda avlopp består huvudsakligen av en kombination av styrmedel;förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, miljöbalken (1998:808) samt förordning om miljösanktionsavgifter (SFS 1998:950). I såväl utredningarna av PBL som regleringen av enskilda avlopp enligt miljöbalken har det konstaterats svårigheter med efterlevnad av regelverk och myndigheters beslut. I bägge fall ansågs låga avgiftsnivåer, otydliga regler och långa ledtider i beslutsprocesserna kring straff och sanktionsavgifter vara förklaring till dålig efterlevnad. I bägge fall har särskilt straff- och sanktionssystem varit föremål för utredning. Kritik riktades även mot att kommunerna (tillsynsmyndigheterna) inom nuvarande system inte gavs incitament att besluta om åtgärder vid överträdelser och därför inte alltid krävde rättelse när samhällskraven eftersatts. En trend hos slutsatserna kring förbättringar för ökad efterlevnad generellt vid administrativa styrmedel är att sanktionsavgifter bör ersätta straff på vissa områden. Utredningen av PBL kom fram till att överträdelser ska vara lätt konstaterbara, en sanktionsavgifts kriterier för påförande samt dess storlek bör vara allmänt kända av berörda aktörer, en överträdelse ska kunna föranleda en snabb reaktion från samhället i form av en sanktionsavgift, avgiftsnivåer ska vara såpass höga att de har avskräckande effekt samt att avgiftsskyldigheten ska bygga på s.k. strikt ansvarför att förenkla och påskynda handläggningen.En svårighet är om tekniska skäl, såsom i fallet med enskilda avlopp, förutsätterresurskrävande inspektioner eller analyser för att utreda om överträdelse skett eller inte i varje enskilt fall. Det kan i sin tur leda till att kontroll- och tillsynsmyndigheter drar sig för att besluta om sanktionsavgifter, alternativt inte anmäler överträdelser till polis, åklagare och domstol med försämrad efterlevnad som följd. Under omständigheter då det av tekniska skäl är svårt och/eller kostsamt att fastställa lätt konstaterbara gränser huruvida funktionskrav är uppfyllda eller inte, alternativt det är svårt att mäta t.ex. utsläppsnivåer varje enskilt fall, kan teknikkrav vara en effektivare reglering än reglering med funktionskrav eller ekonomiska styrmedel. Alternativa incitamentsmekanismer bör då införas parallellt för att främja teknikutveckling och att teknikkraven sedan uppdateras över tiden. Informativa styrmedel som inte kombineras med andra styrmedel har i utvärderingarna haft begränsade effekter på beteendet inom konsumtionsområdena boende och ätande. Effekterna av t.ex. klimat- och miljömärkning låg i dessa utvärderingar lågkring 5-10 % ökning av miljövänliga val hos besluten. Större effekter har setts isituationer då individerna haft stor förkunskap om de olika valen i besluten. Andra studier visade att hyllmärkning ledde till en ökad försäljning av vissa varor (t.ex. ekologiskt kaffe och olivolja) men inte andra varor t.ex. ekologiskt mjöl. Informativa styrmedel som inte kombinerats med andra styrmedel har som regel små effekter om åtgärderna kräver relativt stora privata uppoffringar och kostnader av individerna som t.ex. fallet med enskilda avlopp. Ett generellt problem med utvärderingar av styrmedel är att det är svårt att isolera styrmedlens effekter på beteendet utan att använda sig av kontrollerade experiment eller ekonometriska metoder med lämplig data. I en majoritet av utvärderingarna görs kvalitativa bedömningar av olika slag om styrmedlens effekter. En vanlig metod är t.ex. att visuellt jämföra beteendevariablernas utveckling (t.ex. nyregistering av miljöbilar) under perioden före och efter ett styrmedel införs för att se om det finns brytningar i trenderna. En annan vanlig metod är att använda sig av enkätundersökningar och intervjuer. Aktörerna kan t.ex. tillfrågas hur tydligt de upplever styrmedlen och/eller få hypotetiska frågor om de skulle ha genomfört åtgärder i det fall styrmedlet aldrig hade införts. En viss svaghet med det sistnämnda är att det kan finnas skillnader mellan vad konsumenter uppger om sitt beteende i en hypotetisk situation och deras faktiska beteende.Ett styrmedels effekter på privata aktörers beteenden är den första gemensamma nämnaren för att fastställa flera andra effekter som sedan följer i orsakverkanskedjan från styrmedel till miljöeffekter. Om styrmedlets effekter på beteenden är osäkra, eller felskattade, blir även uppskattningarna av andra utvärderingskriterier såsom miljöeffekter, måluppfyllelse, fördelningseffekter, kostnader och kostnadseffektivitet också osäkra respektive felskattade. Det är därför av stor vikt för utvärderingens slutsatser att tillförlitliga metoder används för att isolera de utvärderade styrmedlens effekter på beteenden.