Almblombock Pedostrangalia revestita tillhör familjen långhorningar vilka utmärker sig genom sina långa antenner och sin ofta långsträckta kroppsbyggnad med långa ben. Den är en ganska smäcker långhorning som blir 8–15 mm lång och har en karaktäristisk färgteckning med gulrött huvud och halssköld medan täckvingarna är svarta. Larven utvecklas i en speciell typ av brunrötad ved som kan bildas vid skador på levande lövträd. Utvecklingen sker i gränszonen mellan den rötade och den friska veden som finns vid avsågade/brutna grenar och runt håligheter. I Sverige verkar almblombock främst vara knuten till alm och den har därmed sin huvudsakliga förekomst i almrika miljöer. Den har också påträffats i andra trädslag, med bland annat flera fynd i och i anslutning till ek. Arten verkar förekomma i två tämligen skilda biotoper. Dels i kulturpåverkade miljöer som alléer, parker, gårdsmiljöer och kyrkogårdar samt utmed vägar och dels i solexponerade ädellövrika skogar. Flertalet fynd har gjorts i kulturskapade miljöer och det är troligtvis här som arten har, eller åtminstone har haft, sitt starkaste fäste.Almblombock har gått tillbaka till följd av den förändring som skett i landskapet med en likriktning av skogs- och odlingsmark. En generellt minskad areal av framför allt äldre ädellövskog, och en allmän ”städiver” där rötskadade träd tagits ner har missgynnat arten. Omvandlingen av skogs- och odlingsmark har inte bara inneburit färre lämpliga miljöer, utan också längre avstånd mellan de återstående. Före 1985 finns få men spridda fynd från Skåne län, Blekinge län, Kalmar län inklusive Öland, Västra Götalands län, Östergötlands län och Värmlands län. Det finns relativt få äldre fynd av arten, men det är svårt att uttala sig om huruvida arten någonsin varit vanlig eller inte. Idag finns aktuella fynd från Skåne län, Blekinge län, Kalmar län inklusive Öland, Jönköpings län och Östergötlands län. Det största hotet mot almblombocken den senare tiden är minskningen av alm. Sedan 1980-talet har almsjukan slagit hårt mot almarna i Sverige och hundratusentals träd har dött vilket påverkat arten mycket negativt. Under det inledande skedet av almsjukan kan förekomst av ett ökat antal försvagade och döende träd möjligen ha gynnat almblombocken. Artens framtid i Sverige är sannolikt starkt knuten till förmågan att utnyttja andra trädslag än alm.Programmets åtgärder omfattar utöver vissa inventeringsinsatser även undersökningar som ska fastställa i vilken utsträckning som arten använder andra trädslag än alm, bl.a. genom försök med veteranisering av ek. Dessutom föreslås skapande av nytt substrat genom grenkapningar på samtliga befintliga lokaler för att förstärka populationerna, liksom information till markägare och förvaltare om arten och dess ekologi. De utförda åtgärderna ska följas upp. Åtgärderna kan förväntas gynna även andra hotade arter knutna till ädellövträd i odlingslandskap och skogar. De åtgärder som förutsätts finansieras av Naturvårdsverkets medel för genomförande av åtgärdsprogram för hotade arter beräknas totalt uppgå till 545 000 kr under programmets giltighetsperiod 2014– 2018.