År 2014 kartlades användandet av ekologisk kompensation i Sverige under perioden 2011–2014. Resultaten publicerades i Naturvårdsverkets rapport 6667 ”Tillämpning av miljöbalkens bestämmelser om ekologisk kompensation: en kartläggning”.Syftet med denna rapport har varit att kartlägga användandet av ekologisk kompensation och tillämpningen av miljöbalkens kompensationsbestämmelser (7 kap. 7 och 29 §§ samt 16 kap. 9 §) i tillstånds- och dispensbeslut under perioden 2015–2018, samt att följa upp Naturvårdsverkets rapport 6667. Detta har gjorts genom att manuellt granska drygt 1600 beslut i Naturvårdsverkets samlingsärenden artskydd, skyddade områden och biotopskydd.Resultaten visar att krav på ekologisk kompensation endast ställs i begränsad omfattning och att andelen bifall med krav på ekologisk kompensation skiljer sig mellan samlingsärendena (medelvärde 2,9% för skyddade områden, 4,1% för artskydd och 73% för biotopskydd) under perioden 2015–2018. Andelen bifall med krav på ekologisk kompensation skiljde sig även mellan olika länsstyrelser i det samlingsärendet som undersöktes (biotopskydd år 2018). Resultaten visar också att hänvisning till miljöbalkens kompensationsbestämmelser (7 kap. 7 och 29 §§ samt 16 kap. 9 §) endast förekommer i begränsad omfattning och att andelen krav på ekologisk kompensation med hänvisning till miljöbalkens kompensationsbestämmelser skiljer sig mellan samlingsärendena (medelvärde 39% för artskydd, 46% för biotopskydd och 75% för skyddade områden). Även vilken paragraf som hänvisas till skiljer sig mellan samlingsärendena. För beslut i samlingsärendet skyddade områden var det vanligast med hänvisning till 7 kap. 7 § (90%), medan det var vanligast med hänvisning till 16 kap. 9 § för artskydd och biotopskydd (89 respektive >99%). Inga hänvisningar till 7 kap. 29 § förekom i något av samlingsärendena. Jämförelsen mellan de två kartläggningarna (2011–2014 och 2015–2018) visar inte på några tydliga skillnader mellan de två perioderna gällande andelen bifall med krav på ekologisk kompensation.Slutsatserna från detta arbete är: 1) ekologisk kompensation används endast i begränsad omfattning och användandet skiljer sig mellan olika samlingsärenden, 2) krav på ekologisk kompensation ställs i olika omfattning av olika länsstyrelser och 3) det förekommer inte några tydliga skillnader mellan de två kartläggningarna.