Grus är eftertraktat inte bara i vår tid. Även under fornti den var grusåsarna attraktiva. Väldränerade områden och till gång på vatten var viktiga förutsättningar för bosättning. När man så småningom kunde bruka de tyngre jordarna, blev grusåsarna impediment, som i stor utsträckning kom att använ das till att anlägga gravar och gravfält på. Kända fornläm ningar är markerade med ett R på den ekonomiska kartan. De senaste årens erfarenhet visar, att man i samband med avbaningsarbeten för täktverksämliet kan träffa på inte tidigare kända gravar och boplatser, de senare i form av härdar, kok gropar och stolphål (sk svarta fläckar). Dessa "nya" forn lämningar har då inte varit synliga i markytan. Eventuell förekomst av sådana ej markerade fornlämningar kan dock kons tateras med hjälp av bl a fosfatkartering och grävande av provschakt.
Alla fasta fornlämningar är skyddade enligt lagen om kultur minnen mm (1988:950). Innan ett område med fasta fornläm ningar exploateras, måste fornlämningarna tas bort. Till stånd att ta bort en fast fornlämning kan ges av länsstyrel sen, som därvid kan kräva att exploatören skall bekosta en särskild undersökning för att dokumentera fornlämningen. En sådan arkeologisk undersökning består inte bara av en utgräv ning, dvs ett borttagande av själva fornlämningen. Eftersom fornlämningar är ett oersättligt källmaterial som förstörs i och med ingreppet, är en fullgod dokumentation ett oefter givligt krav. Med fog kan därför hävdas att inte bara själva fältarbetet utan även rapportarbetet ingår som en omistlig del i den arkeologiska undersökningen. Denna rapport skall tillställas Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och exploatör inom viss tid efter avslutat arbete. Arkeologarbetet debiteras i dag (november 1986) med ca 3 000:- kr/dag* (392:- kr/timme). Detta belopp är bestämt av RRV i samråd med RAÄ. Taxan inbe griper både fält- och rapportarbetet, men däremot tillkommer kostnader för resor och traktamente samt kostnader för maski ner och grovarbetskraft, som exploatören förutsätts stå för själv. I genomsnitt behövs 2-3 man som grovarbetskraft.
För att kunna redovisa kulturminnesvårdens intressen i områ den med värdefulla grusfyndigheter, har en inventering och kostnadsberäkning gjorts för undersökning och borttagande av berörda fornlämningar.
Medel har ställts till förfogande av statens naturvårdsverk. Följande arbete har utförts:
- Excerpiering ur fornlämningsregistret, ekonomiska kartan · och ATA (Antikvarisk-Topografiska Arkivet).
- Besiktning i fält. Någon heltäckande inventering har ej kunnat utföras. Alla befintliga grustäkter inom berörda områden har dock besiktigats, varvid ofta tidigare ej registrerade boplatsrester påträffats.
- Kostnadsberäkningar har gjorts för enstaka gravar och mindre gravfält. Gravfälten är synnerligen svåra att kostnadsberäkna utan föregående provundersökning, efter som de vanligtvis innehåller flera gravar än de i ytan synliga. Som exempel kan nämnas att på det sk södra gravfältet vid Sälle i Fröjel fanns 175 registrerade gravar. Fältet visade sig bestå av 473 gravar!
Gravfält med mer än 20 gravar har inte tagits med, efter som kostnaderna för att gräva ut sådana gravfält bedömts vara alltför höga i förhållande till mängden grus. Forn lämningar inom bebyggelseområden har också undantagits.
Grustäkternas och kartutsnittens (kartklippens) beteckningar är desamma som i Svantesson (1989): "Grus och sand i Gotlands län".
Visby: Länsstyrelsen , 1989. , s. 40