Under åren 2011-2014 inventerades 20 arter av lavar och 6 arter av mossor samt trädstrukturer i bokskog i de fyra sydlänen Halland, Kronoberg, Blekinge och Skåne. Metodik och urval av arter samt objekt följer Naturvårdsverkets särskilda undersökningstyp "Epifytiska lavar och mossor i bokskog". Det slumpade urvalet av objekt innefattar såväl skyddade som oskyddade naturvådsintressanta objekt, dock ej vanlig produktionsskog. Målsättningen med miljöövervakningen är att dessa ytor ska återinventeras för att följa tillståd och förädringar i artsammansättningen av epifyter i bokskog.

I de olika länen inventerades sammanlagt 120 bokskogar (30 per län) med en total yta av 270 ha. Totalt registrerades 45 611 träd.

Samtliga 26 utpekade indikatorarter påträffades. Artrikedomen föefaller vara högst i bokskogar i Halland och västra delen av Kronobergs län, medan sydvästra Skåne utmärker sig som den artfattigaste delen. Detta kan ha klimatologiska orsaker.

Det finns ett negativt samband mellan grov bokskog och ett högt artinnehåll i Skåne, dvs. de bokskogar i Skåne som har de i medeltal grövsta bokarna hade det lägsta artantalet. Endast glansfläck Arthonia spadicea och i viss mån stiftklotterlav Opegrapha vermicellifera avviker från dessa generella mönster. Glansfläck uppvisar också ett negativt samband med förekomst av andra inventerade epifyter, dvs. där det finns många träd med glansfläck är det lägre sannolikhet att hitta de andra arterna. Även detta kan vara en följdeffekt av att glansfläck förekommer som rikligast i en trakt där de flesta andra studerade arter (kanske) inte har förutsättningar att finnas. Vidare verkar träd med förekomst av lavar med cyanobakterier som fotobiont ("cyanolavar") vara de som är artrikast.

Högstubbar, levande som döda, är de trästrukturer som oftast hyser någon av de eftersökta arterna föjlt av rötade bokar. Objekt med många vitala så kallade normalträd hyser oftast en lägre mångfald av eftersökta epifyter.

I denna studie finns ingen statistiskt signifikant skillnad vad gäller förekomst av de undersökta arterna i värdekärnor med eller utan formellt skydd.

Metoden tillåter att man inom ramen för inventeringarna följer ytterligare arter vid kommande inventeringar. Man kan utifrån insamlat data göra ytterligare fördjupande analyser över samband mellan artförekomster och olika omvärldsvariabler.

Sammantaget görs bedömningen att metodiken fungerar väl. Åtminstone en uppföljande inventering utan metodjusteringar bör utföras för att göra en bedömning av vilka variabler som ger utslag i förädringsanalyser. Förslagsvis görs omdrev med ett intervall på 6 år eller 12 år för att följa perioderna för rapportering till EU gällande utvecklingen för olika Natura 2000-habitat.