67/6 Svartån, Tranås och Aneby kommun Noen är en relativt stor, 750 ha, och långsmal sjö belägen i Tranås och Aneby kommuner i Jönköpings län. Noen innehåller höga naturvärden bl.a. en artrik fiskfauna. Sjön uppvisar störningar i form av eutrofieringseffekter (övergödning). Föreliggande redovisning är en sammanställning och utvärdering av en nätprovfiskeundersökning som genomfördes under tre nätter mellan 5 och 8 augusti 1996 i sjön Noen. I utvärderingen görs jämförelser med två tidigare fiskeribiologiska undersökningar från Noen: Sjöundersökning av Filip Trybom 1895 och Nätprovfiske av Lantbruksnämnden i Jönköpings län (Birger Ahlmér) 1967. Dessutom görs en sammanställning av resultaten från provtagning av vattenkemi samt plankton och bottenfauna. Undersökningen har finansierats av Noens fiskevårdsförening, Länsstyrelsen i Jönköpings län och Tranås kommun. Vatten- och sedimentkemi, plankton och bottenfauna: -I sjön förekommer mycket omfattande syrebrist i bottenvattnet under sommaren. -Vattenkemin visar på en måttligt näringsfattig - näringsrik sjö. Fosforhalterna i vatten¬massan har minskat under de senaste åren och siktdjupet ökat något. -Bottensedimentet uppvisar förhöjd näringshalt, främst fosfor, men innehåller förhållandevis låga halter av metaller. -Den beräknade fosforretentionen är anmärkningsvärt låg, vilket skulle kunna förklaras med att det förekommer s.k. internbelastning från sjöns sediment samtidigt som det kan finnas flera ännu ej definierade fosforkällor. Syrebristen i bottenvattnet gynnar svavelvätebildning och ett utläckage av fosfor från sedimenten. Detta har dokumenterats vid ett tillfälle. -Undersökningar av både växt- och djurplankton har under de senaste åren tydligt indikerat en ökad eutrofiering. -Bottenfaunan på djupbottnarna (profundalfaunan) domineras av arter som indikerar närings¬rika förhållanden samtidigt som en mycket låg biomassa pekar på en tydligt stör¬ning till följd av syrebristen. Resultat Nätprovfiske: -De fångade arterna är abborre, mört, gädda, gers, braxen, sarv, och siklöja. Samma arter fångades 1967. Utöver dessa arter finns enstaka individer av lake, sutare och ruda. 1893 fanns rikligt med simpa (osäkert om det var sten- eller bergsimpa) samt enstaka ål. Ål saknas troligtvis idag i sjön medan fiskevårdsföreningen under 1997 lämnat uppgifter om att det troligen fortfarande finns simpa i sjön. -Jämfört med 1967 har andelen abborre ökat och andelen mörtfisk minskat. Fiskfaunan synes vara på väg mot ett mer ursprungligt oligotroft tillstånd. -Åldersanalyserna visar att abborre, mört, braxen och siklöja inte lider av några reproduk¬tionsstörningar och att tillväxten för nämnda arter är förhållandevis låg. -Abborrbeståndet är tämligen småvuxet med en liten andel fiskätande individer (10%). Trots detta finns det i sjön en betydande tillgång på storvuxen abborre som tål ett riktat fiske. -Andelen gädda har troligtvis underskattats vid nätprovfisket och enligt uppgifter från fiske¬rättsägarna finns det ett tämligen rikligt bestånd som är attraktivt för fritidsfiskare. -Siklöjan har minskat men anses inte hotad. -Syrebristen i bottenvattnet missgynnar fiskpopulationen och då främst siklöjan och laken.