För första gången visar senaste årens mätningar av svavelnedfall värden i nivå med vad som kan vara långsiktigt hållbart. I markvatten, som mäts på fyra lokaler i länet, saknas dock tydliga tecken på bättre förhållanden. Kalkningen i länet berör hälften av länets yta men har störst omfattning i de sydvästra delarna. Under 2008 spreds 12 500 ton kalk vilket är en minskning med 1,5 % jämfört med året innan. Jämför man med 2006 är minskningen 16 %. Den genomsnittliga prishöjningen var cirka 6 %. Biologisk återställning med Sveriges längsta omlöp i Knipån har färdigställts under 2008. Arbetet har pågått sedan 2005. Omlöpet är 570 meter långt och sträcker sig förbi tre vandringshinder. En liten damm har rivits ut i Skämmingsforsån, för att ge Vätteröringen en möjlighet att nå högre upp i ån. Utrivningen av Unneforsdammen färdigställdes under året. Åtgärden innebär att 55 kilometer av Nissans huvudfåra nu är fri från vandringhinder. Denna utrivning är sannolikt Sveriges största i fiskevårdande syfte. Den vattenkemiska måluppfyllelsen har undersökts på 334 lokaler i länet. För 81 % av vattendragens längd och i 97 % av den sjöyta som undersökts var målet uppfyllt. Den biologiska måluppfyllelsen har generellt varit lägre än den vattenkemiska vilket är normalt. Under 2008 har dock de biologiska måluppfyllelserna varit mycket bättre än på länge. Målsättningen har varit uppnådd i 67 % av vattendragens längd och 50 % av sjöytan vilket motsvarar 57 % av andelen sjöar. Hösten 2007 och våren 2008 genomförde SLU, på uppdrag av Naturvårdsverket, provtagning med helikopter i alla Sveriges målsjöar inom kalkningsverksamheten. Syftet var att kunna försurningsbedöma alla sjöar med de nya bedömningsgrunderna för försurning. Försurningen bedömdes genom matchning med det så kallade MAGICbiblioteket. 50 % av sjöarna fick bedömningen som oförsurade vid båda matchningarna, 30 % bedömdes som försurade vid båda matchningarna och för 20 % av sjöarna fick man olika bedömningar vid de båda matchningarna. Målsjöinventeringen visar att det är i sydvästra delen av länet som kalkningen kommer att behöva hålla på som längst. Oorganiskt aluminium är en form av aluminium som är giftig för bland annat fisk och bottenfauna. Halten av oorganiskt aluminium blir högre ju lägre pH-värdet är. Sedan 2004 har provtagning av oorganiskt aluminium pågått på ett större antal vattenkemiloker i länet. En utvärdering av aluminiumprogrammet genomfördes under 2008. Det resulterade i att provtagning kunde avslutas på 19 lokaler och 26 nya lokaler pekades ut. Totalt ingår 37 lokaler i reviderade programmet. Halter över 50 μg/l av labilt aluminium är giftigt för till exempel öring och abborre. Denna gräns överskreds åtminstone en gång vid 14 av 36 lokaler mellan oktober 2003 och 2007. Kalkningsverksamheten inom länets delar av Nissan, Vättern, Huskvarnaån och Tidan har utvärderats. Vattenkemi och biologi i de flesta sjöar och vattendrag visar inte längre försurningspåverkan och målsättningen med kalkningsverksamheten är till större delen uppfylld även om stora problem kvarstår. Måluppfyllelsen är högre i sjöar än i vattendrag. Målsättningen har nåtts på 74 % av antalet mål. För 87 % av arealen sjöyta har samtliga mål varit uppfyllda. Motsvarande siffra för vattendragens längd är 60 %. Försurningsarbetet är en del av Vattenförvaltningen. Vattenförvaltningen har under året bland annat tagit fram förslag till statusklassning, miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram. Ekologisk och kemisk status har bedömts i alla större sjöar, vattendrag och grundvattenförekomster. Bedömningssystemet är nytt och utgår från de bedömningsgrunder som Naturvårdsveket tagit fram. Försurningen är en del av den ekologiska statusen. Försurningspåverkan bedöms utifrån vattenkemiska mätningar men kan också få genomslag i de biologiska kvalitetsfaktorerna såsom fisk, bottenfauna och kiselalger. Möjligheterna att använda resultat från kalkeffektuppföljningen för att ta fram miljömålsindikatorer som kan beskriva både kalkningens omfattning och hur bra kalkningen fungerar har undersökts i en pilotstudie av Länsstyrelsen i Jönköping. Inom miljömålsarbetet används RUS-indikatorer för att följa upp lokala och regionala delmål. I studien samlades data in för perioden 2000 till 2007 från tre avrinningsområden. Tre förslag till indikatorer framhölls i studien: Kalkmängder kan relateras till åtgärdsområdenas storlek inom avrinningsområdet för att få en bild av kalkningens omfattning. Lägsta pHvärdet för varje målpunkt och år kan jämföras med pH-målet. Den procentuella andelen uppnådda mål för varje år kan visa på förändring över åren. Ett bra mått på hur kalkningen fungerar i vattendrag är att undersöka bottenfauna. Beroende på vilka arter som finns kan ett index kallat ekologisk kvalitetskvot för MISA beräknas som mått på försurningsgraden. På samma sätt som för pH kan måluppfyllelsen relateras till målområdenas längd och följas år för år. Försök med mindre dammande kalkprodukter har pågått sedan 1990. Kalkdamm som driver i väg med vinden påverkar mossor och lavar negativt och kan ge negativa estetiska effekter för boende och friluftsliv. I dag används enbart mindre dammande kalkprodukter som granuler och grovkalk vid våtmarkskalkning. Resultat visar på en slutgiltig kalkupplösning på 70-100 % i de kärr som kalkades med grovkalk eller granuler. Det finns inga tecken på att våtmarkernas förmåga att lösa och uttransportera kalk har försämrats sedan kalkningarna började. På senare år har försök med så kallade Vomber och GX-kalk visat att dessa kalksorter beter sig som andra grovkalker i våtmarker. Grovkalk och granuler har testats även i sjöar. Resultaten visar att granuler är ett bättre kalkningsmedel för sjöar med korta omsättningstider jämfört med kalkstensmjöl beroende på jämnare och fördröjd kalkupplösning. Grovkalk i sjöar löser sig långsammare är granuler och försöken har ännu pågått för kort tid för att grovkalk ska kunna rekommenderas generellt i sjöar.