Del I:S. Dahl & C Rosenqvist, Uppsala UniversitetNäringsvävsmodellering i Vättern.Vättern är en sjö med egenskaper som gör den känslig för miljöpåverkan. Dessa innefattar sjöns oligotrofa karaktär, den sparsamma planktonförekomsten, det stora djupet, den stora volymen och den långa utbytestiden hos vattnet. Koncentrationen av fosfor i sjön har under senare år minskat avsevärt, vilket delvis beror på utsläppsreduktioner från t ex hushållsavlopp och industrier. Beståndet av signalkräfta har vuxit snabbt och nått en stark etablering i delar av Vättern. Fosfor i vattnet binds naturligt i biologiskt material. Förutsatt att allt annat är konstant kan en expansion av signalkräfta innebära en minskning av sjöns totalfosforkoncentration samt en större kvarhållning av fosfor i sjön. En risk om utarmningen av Vätterns näringsstatus får fortgå är att halterna av miljögifter i exempelvis fisk kan stiga då en given mängd av en toxisk substans fördelas på ett färre antal organismer.I examensarbetet har en akvatisk näringsvävsmodell, LakeWeb, anpassats till förhållandena i Vättern och använts för att simulera tillförseln och omsättningen av fosfor i Vättern. Modellen har vidare använts för att utreda vilken betydelse näringshalten i sjön har för kvicksilverhalten i fisk från Vättern samt vilken inverkan utsläpp från den största punktkällan, Aspa bruk, har för fosforhalten i Vättern och kvicksilverhalten i röding. För att bedöma om expansionen av signalkräfta är en signifikant sänka för fosfor och om det expanderande beståndet utgör ett hot mot övriga organismer i Vättern har en utvidgning av modellen gjorts där signalkräftan kommer in som en predator på bottendjur. Massbalansberäkningar visar att Vätterns totala tillförsel av fosfor är 35 ton/år, varav 23 ton fastläggs i sedimenten och 12 ton transporteras ut från sjön via det enda utflödet, Motala ström. Det går med LakeWeb-modellen att på ett bra sätt beskriva effekterna av utsläppsreduktioner. En simulerad halvering av totalfosforkoncentrationen i Vättern ger en ökning av kvicksilverhalten i fisk med 7 %. En fullständig eliminering av fosforutsläppet från Aspa bruk resulterar efter 50 år i en minskning av totalfosforkoncentrationen i Vättern med knappt 1 ¼g/l, vilket motsvarar ca 14 % minskning. En fördubbling av utsläppen resulterar på samma sätt i en 14 % ökning av fosforhalten i Vättern. Kvicksilverhalten i fisk påverkas inte nämnvärt av utsläppsförändringarna. Ett expanderande bestånd av signalkräfta leder till en minskad fosforhalt. Modellsimuleringar visar att Signalkräftan har en betydande inverkan på biomassor av bottendjur och fisk medan påverkan på övriga organismgrupper inte är särskilt stor.Del II: M. Sezter, Högskolan i SkövdeEn näringsvävsanalys för att undersöka storrödingens (Salvelinus umbla) tillbakagång i Vättern.Statistik över yrkesfiskets fångster av röding (Salvelinus umbla) i Vättern finns sedan 1914och den visar att fångsterna successivt har minskat sedan 1950-talet (60-70 ton per år). Deårliga fångsterna inom yrkesfisket har de senaste åtta åren inte överstigit 20 ton per år. Deorsaker till minskningen som undersöks i denna modell är fisketrycket på rödingen,kräftpredation på rom och yngel samt konkurrens med inplanterad lax. En näringsvävsmodellöver Vätterns pelagiska ekosystem, där rödingen är stadiestrukturerad har använts. Lotka-Volterra ekvationen har använts för att beskriva dynamiken i systemet och empirisktinsamlade data (bland annat maganalyser) har använts för att parameterisera modellen.Resultaten visar att fisketrycket har den största effekten på rödingbeståndet och att den storatätheten av signalkräftan respektive utsättningar av laxsmolt inte kan vara de enda orsakernatill rödingbeståndets tillbakagång i Vättern.