Förord Uttern är en av många rödlistade arter som drabbas hårt vid ett oljeutsläpp. Den har inget skyddande fettlager utan är helt beroende av sin värmeisolerande päls, vilket gör den extremt utsatt. Vid ett utsläpp av turbinolja i Luleälven 2003 aktualiserades behovet av en handledning för omhändertagande av arten och behovet togs även upp som en rekommenderad åtgärd i åtgärdsprogrammet för bevarande av utter. Handledningen riktar sig främst till kommuner, länsstyrelser och andra aktörer som kan tänkas bli involverade i arbetet efter ett oljeutsläpp och är till stora delar även tillämpbar vid omhändertagandet av andra semiakvatiska däggdjur såsom bisam, mink och bäver. Synpunkter på tidigare utkast av denna handlingsplan har lämnats av Naturhistoriska Riksmuseet, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Katastrofhjälp Fåglar och Vilt samt Naturvårdsverkets Viltförvaltningsenheten. Rapporten är skriven av Mia Bisther, biologkonsult Brandt & Gröndahl AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län. Projektet har finansierats av Naturvårdsverket. Sammanfattning av handledning för hantering av oljeskadad utter: Kontakta berörda 1. Räddningsledaren för att få information om vilken typ av olja som läckt ut och även omfattningen av själva utsläppet. 2. Katastrofhjälp- Fåglar och Vilt (KFV; Jan-Åke Hillarp mobiltelefon: 0705-47 17 00) för att kalla in erfarna rehabiliterare och frivillig personal som snabbt kan påbörja sökandet efter kontaminerade uttrar. Samarbeta med Räddningstjänsten och regional Länsstyrelse! 3. Närmaste viltkunnig veterinär. 4. Naturvårdsverket (Viltförvaltningsenheten, telefon: 08-698 10 00) för att få behöriga tillstånd för att kunna handskas med uttrar längre än 48 timmar. 5. Närmsta djurpark eller viltstation för att förvarna och få information om möjligheter till eventuellt långvarig rehabilitering (se kontaktlista bilaga 2). 6. Informationsansvarige inom Räddningsledningen för att genom media få hjälp med att lokalisera ytterligare nedoljade djur. Hantering och uppföljning av oljeskadad utter 1. Svårt sjuka och kontaminerade uttrar kommer vanligtvis in under de första en till tre veckorna då koncentrationen av utsläppet är som högst. Uttrar som drabbats i mindre omfattning återfinns senare. 2. Uttrar som ska saneras bör så snabbt som möjligt transporteras till närmsta plats för rehabilitering. 3. Om honor tas in för rehabilitering, kontrollera om hon är lakterande. Kommer det mjölk ur spenarna finns det troligtvis ungar i närheten av fyndplatsen som inte kommer att överleva om de inte hittas och tas omhand snarast. 4. Så fort pälsen har återfått sin isolerande förmåga och uttern friskförklarats av veterinär ska uttern släppas. Detta bör ske i samråd med berörd länsstyrelse. Det är i första hand önskvärt att uttern släpps i anslutning till den plats där den hittades men om området fortfarande är mycket svårt kontaminerat måste ett annat område väljas. 5. Lägg upp en övergripande plan för en uppföljning i det kontaminerade området. Detta är viktigt för att bättre kunna övervaka de mer långsiktiga effekterna av utsläppet.