Länsstyrelsen i Västerbotten har bedrivit bottenfaunaprovtagning inom miljöövervaknings-programmet sedan 1986. Till en början togs prover i ett fåtal vatten. Idag utförs bottenfaunaprovtagning i samtliga sjöar och vattendrag inom de nationella och regionala programmen i länet.Övervakningen av bottenfauna i sötvatten ingår som del i uppföljningen av miljömålen Levande sjöar och vattendrag, Bara naturlig försurning, Giftfri miljö och Ingen övergödning.Att följa förändringar i bottenfaunasamhället kan motiveras på flera sätt. Arterna i sej är intressanta då de med artspecifika känsligheter förklarar hur miljön är. Exempel på känsligheter kan gälla surhet, om bara de surhetståligaste arterna hittas i ett prov så indikerar detta att det varit ett lågt pH-värde. Andra motiv är sällsynta arter, biologisk mångfald, näringsvävsanalys och fiskars tillgång på föda.Miljövervakningen har som uppgift att beskriva tillstånd och följa förändringar i miljön. Dessa förändringar kan ske snabbt och ge stora plötsliga effekter, men de kan också komma knappt märkbart, över längre tidsperioder. För att kunna upptäcka sådana händelser behövs långa tidserier och lämpligt utformat program.Det är viktigt att utvärdera hur pass bra ett miljöövervakningsprogram kan svara upp mot frågor om tillstånd och förändringar, och inte minst, med vilken säkerhet dessa frågor kan besvaras. Föreliggande rapport utvärderar bottenfaunaprogrammets metodik och strategi.Rapporten har, på uppdrag av Länsstyrelsen, författats av Åsa Eriksson vid institutionen för biologi,miljö och geovetenskap, Umeå universitet.Övervakningen av bottenfauna samt föreliggande utvärdering har finansierats av Naturvårdsverket, med medel för regional miljöövervakning.I det regionala miljöövervakningsprogrammet för sötvatten i Västerbottens län ingår 13 sjöar och 17 vattendrag, som årligen undersöks med avseende på bottenfauna. En sammanställning av de sjöar och vattendrag som ingår i länets miljöövervakningsprogram finns i bilaga 1.Sjöarna är indelade i tre geografiska huvudregioner: fjäll (2 st), inland (7 st) och kust (3 st). Därutöver tillkommer en sjö som representerar fjällsjöar med hög TOC-halt och som behandlas som en separat kategori. Inlandsregionen är i sin tur uppdelad i fyra delregioner, inland 1, 2, 3 och 4. Denna uppdelning bygger på skillnader i sjöarnas TOC-halt, snarare än på geografiskt läge. Det finns inget gemensamt startår för bottenfaunaundersökningarna i sjöar. Från två sjöar finns data från 1986 respektive 1988, medan resten av sjöarna började undersökas 1995 eller senare. Alla sjöar utom en har undersökts med två olika provtagningsmetoder, SS-EN 27828 (SIS) och M42, med en viss övervikt av M42 under senare år. Provtagning har i de flesta fall gjorts 1-3 gånger per år.Vattendragen består av tre olika typer: miljöövervakningsvattendrag i fjällen (3 st), miljöövervakningsvattendrag vid kusten (3 st) och referensbäckar från kalkningsprogrammet i länet (11 st). I fyra av miljöövervakningsvattendragen har provtagning pågått sedan 1997 och från de två övriga finns data fr o m 1993 respektive år 2000. Även här har både SIS och M42 använts vid provtagningarna. Kalkreferensvattendragen är inte indelade i geografiska regioner. I sex av dessa påbörjades bottenfaunaundersökningarna år 1989, fyra har tillkommit mellan 1990 och 1993 och från en bäck finns data fr o m 1999. I dessa bäckar har enbart M42-metoden använts.