Utterns utbredning längs Sveriges kuster är idag relativt okänd. Antalet inventeringslokaler längs kusterna har varit få, dels pga att en inventering i kustmiljö har ansetts vara mer resurskrävande än en inlandsinventering. Också Nedre Dalälven har blivit begränsat inventerad. Utterförekomst i kustlandskapen är intressant på flera sätt: dels är den ett tecken på en bättre miljö, dels kan utterns återkomst till skärgården ha en negativ inverkan på minkens utbredning. Här redovisas den inventering av hela Uppsala läns kust och dalälvspartier som genomfördes hösten 2006. Som metod har barmarksinventering av utterspårtecken använts, men justerats för att passa kustförhållanden. Vid inventeringen samlades utterspillning in för eventuell DNA‐analys. Totalt inventerades 111 lokaler, varav 20% i Dalälven och 80% längs kusten. Säkra utterspårtecken fanns på 49% av lokalerna (55% av dalälvslokalerna och 47% av kustlokalerna) och därmed kan vi dra slutsatsen att utterförekomsten i Uppland utbredningsmässigt är lika god längs kusten och Dalälven som i inlandet. Det är däremot tänkbart att det kan finnas skillnader mellan kust och inland vad gäller tätheten av individer. Uttern förekom inte jämnt fördelat mellan olika miljötyper (vattendrag, kustlinje, inner‐, mellan‐, och ytterskärgård), utan förekom i högre frekvens längs kustlinjen jämfört med ytterskärgården. För minken fanns inget sådant samband, utan den förekom i lika hög frekvens i alla miljötyper. Minkspårtecken hittades på 64% av lokalerna. Minkens förekomst jämfördes översiktligt med kända naturvårdsinsatser med aktiv minkjakt. Mink fanns nära alla de tre jaktområdena. För framtiden ser vi ingen anledning att separera inventeringar av inland och kust, utan det vore bättre att en heltäckande inventering görs vid ett och samma tillfälle.