Mälarens fågelskär inventerades heltäckande för nionde året i följd, det vill säga årligen 2005–2013. Med fågelskär menas öar som hyser kolonihäckande måsar eller tärnor, såväl tidigare kända som nyupptäckta. Använd metod var räkning av individer som bedöms som bofasta på lokalen. Inventeringen gäller i första hand måsar och tärnor, samt andfåglar och vadare. På 20 lokaler landstegs också i syfte att dels kalibrera metoden, dels dokumentera förekomst av sjuka och döda fåglar. Sedan 2009 dokumenteras också fisktärnans reproduktion. Inventeringen utfördes under perioden 20 maj–3 juni och omfattade totalt 350 holmar och skär som uppfyller nyssnämnda definition. Tretton personer deltog i fältarbetet.

Någon särskild inventering av storskarv utfördes inte i år heller, vilket dock har varit fallet årligen 2004–2011. Däremot registrerades i samband med fågelskärsinventeringen om en lokal var bebodd av storskarv eller inte, och i några fall räknades även aktiva bon.

Sammanlagt inräknades 6 474 fågelindivider av 30 arter (exkl. storskarv och gråhäger) som bedömdes häcka på fågelskären. De tio talrikaste arterna var gråtrut (1 483), fisktärna (1 479), skrattmås (1 209), fiskmås (817), vigg (325), gräsand (277), kanadagås (149), silltrut (143), vitkindad gås (109), grågås (88) och knipa (66).

Ingen sjuk fågel dokumenterades i år och inte heller någon död adult fågel.

Med ledning av de stickprov som gjordes, kan Mälarens bestånd av häckande storskarv 2013 bedömas ha ökat något från 2012, till cirka 2 000 par.

En särskild studie av häckande fiskgjuse gjordes i år och som var en uppföljning av motsvarande inventering 2005. Antalet häckande par är i stort sett oförändrat liksom häckningsframgången. I rapporten diskuteras havsörnens påverkan på fiskgjusens populationsstorlek och häckningsframgång.

I år genomfördes dessutom en särskild studie som syftade till att ge ett mått på hur stor andel av häckande måsar och tärnor som täcks in av den ordinarie fågelskärsinventeringen. Resultatet av denna studie, som också genomfördes i Vänern och Vättern, redovisas i en separat rapport som är gemensam för de tre sjöarna. För Mälarens del är andelen fåglar som inte täcks in av använd metod i det närmaste försumbar men med ett undantag. Resultaten antyder att andelen fiskmåsar som häckar solitärt eller på andra lokaler som inte omfattas av definitionen av fågelskär åtminstone lokalt kan vara hög.

Flertalet av de arter som övervakas genom detta inventeringsprogram tenderar att minska i antal. Det gäller särskilt småskrake, skrattmås, gråtrut och havstrut. Särskilt småskraken uppvisade ett mycket lågt antal i år. Däremot tycks bestånden av några andra arter ligga rätt stabilt över tid eller uppvisar tendenser till ökning; vitkindad gås, vigg, storskarv, strandskata, drillsnäppa, silltrut, fisktärna. När det gäller vigg förstärktes i år bilden av att den minskar starkt i sjöns östra delar samtidigt som den ökar i väster.

These surveys of waterbirds in Lake Mälaren in south-eastern Sweden were initiated by the Lake Mälaren`s Association for Water Conservation, together with four County Administrative Boards in the region. These surveys are important components of an environmental monitoring programme to follow up the numbers of certain bird species. Birds are considered to be good indicators of environmental conditions. The overall aim is consequently to monitor environmental conditions, indicated by the number of birds. This report deals with the results from the survey of birds on islets in 2013.

We carried out a comprehensive survey of small islands (islets) with breeding gulls or terns for the ninth year in a row. The census unit is defined as an island with at least three (3) adults of gulls and/or terns. We counted individuals judged as breeding at the site. The survey concentrated on gulls and terns, but we also surveyed wildfowl and waders. We also visited 20 sites in order to fine tune the method and also to survey sick and dead birds, and since 2009 also to measure the reproduction in the Common Tern. This gives us also the opportunity to estimate the number of breeding pairs of certain species. The survey was carried out from 20^th May to 3^rd June 2013 and covered a total of 350 islets. Thirteen people participated.

Altogether 6,474 individuals of 30 species (Great Cormorant and Grey Heron excluded) were counted. The ten most numerous species were the Herring Gull, Larus argentatus (1,483); the Common Tern, Sterna hirundo (1,479); the Black-headed Gull, Larus ridibundus (1,209); the Mew Gull, Larus canus (817); the Tufted Duck, Aythya fuligula (325); the Mallard, Anas platyrhynchos (277); the Canada Goose, Branta canadensis (149); the Lesser Black-backed Gull, Larus f. fuscus (143); the Barnacle Goose Branta leucopsis (109); the Greylag Goose, Anser anser (88); the Common Goldeneye, Bucephala clangula (66). A summary of the results is found in appendices 1–3.

No sick birds were found this year or any adult dead birds.

A study of breeding Ospreys in 2005 was followed up this year. The number of breeding pairs is roughly the same as well as breeding success. This report discusses the impact from breeding White-tailed Eagles on the number and breeding success of the Osprey.

A study was carried out in the purpose to give an idea about how big share of the lake’s total populations of different species that are covered by used method. This study was carried out also in Vänern and Vättern and the results will be reported separately for the three lakes together. The study in Mälaren suggests that the share of Mew Gulls not covered by used method at least in parts can be rather high.

Most of the species covered by this survey show tendencies to decline in Lake Mälaren, in particular Red-breasted Merganser, Common Black-headed Gull, Herring Gull and Greater Black-backed Gull. Very few of the Red-breasted Merganser was recorded this year. However, populations of some other species seem stable during the period 2005-2013 or in some cases even increasing; Barnacle Goose, Tufted Duck, Great Cormorant, Eurasian Oystercatcher, Common Sandpiper, Lesser Black-backed Gull, Common Tern. It’s now even clearer that the Tufted Duck decreases in the eastern parts of Lake Mälaren but increases in the western parts.