Sammanfattning
Föreliggande rapport – Skånekustens kulturmiljöer – består av två delar, dels en
karakterisering av kustens kulturmiljöer i del 1 dels en tillståndsbeskrivning för
karaktärsdragen med vissa åtgärdsförslag i del 2. Karakteriseringen utgår från en
helhetssyn på kustlandskapet och på miljömålet att kustens kulturarv kan bevaras
och brukas. Det handlar således inte primärt om att välja ut särskilt värdefulla
objekt eller miljöer.
I del 2 lämnar vi också förslag till åtgärder som gynnar ett tillvaratagande av den
skånska kustens karaktärsdrag. Det skall emellertid inte ses som ett fullständigt
handlingsprogram då ett sådant med nödvändighet är omöjligt att göra då frågorna
är komplexa och föränderliga. Syftet med rapporten är därför mera att lyfta fram
karaktärsdragen och belysa hur de förändras samt förhoppningsvis göra det
eftersträvansvärt att ta tillvara dessa. På så sätt uppmärksammas kustens
karaktärsdrag och det blir naturligt att se till konsekvenserna för dessa i en rad
olika frågor.
Kustens karaktärsdrag kan enkelt uttryckas som det som gör att ”det ser ut som
Skåne”. Det är dessa karaktärsdrag som måste bevaras, brukas och utvecklas med
kontinuitet om vi skall känna igen oss. Karaktärsdrag kan vara både faktiska och
upplevda, och skillnaden dem emellan kan vara stor. Exempelvis uppfattas Ystad
som en korsvirkesstad trots att det faktiska antalet korsvirkeshus är i klar minoritet
i bebyggelsemassan. Ser vi till kustens kulturmiljöer finns en stor skillnad mellan
faktiskt och upplevt när det gäller städernas industrihamnar. De utgör rent faktiskt
omfattande områden, i Malmö ca en tredjedel av staden, men besöks och upplevs
sällan. Detta leder till att de omfattande förändringar som industrihamnarna nu
genomgår sker utan någon större diskussion om konsekvenserna för kulturmiljön.
De huvudsakliga karaktärsdragen för Skånekusten och deras tillstånd är:
•
Fiskelägen, i Skåne finns ca 70 fiskelägen. Fiskelägenas byggnader är
eftertraktade och betingar höga marknadsvärden. De tas ofta väl om hand
av sina ägare och kommunerna har generellt en hög planaktivitet och
bygglovhantering i dessa miljöer. Däremot är själva hamnarna och
hamnbebyggelse i fiskelägena hotade då fisket får allt sämre
förutsättningar.
•
Småskaligt fiske, särskilt ålfiske. Sydkusten, d.v.s. Skåne och Blekinge,
har ett småskaligt och kustnära fiske till skillnad från västkustens
storskaliga havsfiske. Minskade fiskbestånd, skrotningsbidrag och gifter i
havet är stora hot mot fisket och vi riskerar att få fiskelägen utan fiske och
fiskare.
•
Fritidshusområden och rekreationsanläggningar. Många vill bo vid havet
och fritidshusområdena får ett allt större inslag av permanentboende. Ofta
leder detta till förändringar i bebyggelsen som sällan sker med hänsyn till
den befintliga karaktären.
•
Försvarsanläggningar från olika tider, särskilt Per Albin-linjen. Stora delar
av vårt försvar läggs ner och försvarsmakten frånhänder sig sina
anläggningar.
•
Det agrara kustlandskapet. I Skåne är landskapet ofta öppet och brukat
ända ner till kustlinjen. Jordbruket rationaliseras vilket slår mot en del
traditionella näringar. Just nu byggs och planeras för nya
bebyggelseområden vid kusten.
•
Gods och herrgårdar. En inte oväsentlig del av de skånska godsen ligger
vid kusten och har utnyttjat havsutsikten i alléer och parker.
•
Stads- och industrihamnar. Flertalet av de skånska städerna ligger vid
kusten och har omfattande hamnområden, förändringstakten är hög, se
ovan.
2002. , s. 56